Reglerad hållbarhetsrapportering - En kvantitativ studie om skillnader mellan branscher gällande omfattning av hållbarhetsrapportering i svenska medelstora aktiebolag

Abstract

Bakgrund och problem: Hållbarhet har över åren fått större utrymme bland samhällets aktörer, vilket har ökat efterfrågan på hållbarhetsinformation från företag. År 2016 upprättades därför ett svenskt lagkrav gällande hållbarhetsrapportering, med grund i ett EU-direktiv från 2014. Direktivet antogs i princip fullt ut, dock med en utökning av vilka företag som ska hållbarhetsrapportera. Tidigare forskning har redan innan reglering infördes försökt kartlägga vad som driver hållbarhetsrapportering, där bland annat branschtillhörighet använts för att förklara dess omfattning. Studier har även funnit att skillnader mellan branscher föreligger. Syfte: Syftet med studien är att undersöka i vilken omfattning svenska medelstora aktiebolag hållbarhetsrapporterar enligt lagkravet. Vidare syftar studien till att undersöka om skillnader mellan branscher föreligger samt om branschtillhörighet kan förklara företags omfattning av hållbarhetsrapportering. Teoretisk referensram: Lagkravet beskrivs med de delar som ingår för att ge läsaren en uppfattning om hur detta är utformat. Två systemorienterade ekonomiska teorier, intressentteori och legitimitetsteori, som kan ge en förklaring till varför företag väljer att publicera icke-finansiell information presenteras. Resultat från tidigare studier återges, vilka ligger till grund för hypoteser som ställs upp. Metod: Studien antar en deduktiv ansats och har en kvantitativ inriktning. Hållbarhetsrapporter för 221 företag analyseras genom en kvalitativ innehållsanalys. Vidare genomförs en statistisk analys för att undersöka sambandet mellan hållbarhetsrapportering och branschtillhörighet, ihop med ett antal kontrollvariabler. Resultat och slutsatser: Studien finner att svenska medelstora företag hållbarhetsrapporterar i en relativt liten omfattning och att få företag lever upp till lagkravet till fullo. Skillnader mellan branscher återfinns i liten utsträckning, med fastighet och teknologi som de branscher som rapporterar mest respektive minst. Branschtillhörighet påverkar inte, enligt resultatet, i vilken omfattning svenska medelstora företag hållbarhetsrapporterar.