| dc.contributor.author | Bengtsson, Hedvig | |
| dc.date.accessioned | 2020-09-28T11:49:28Z | |
| dc.date.available | 2020-09-28T11:49:28Z | |
| dc.date.issued | 2020-09-28 | |
| dc.identifier.uri | http://hdl.handle.net/2077/66598 | |
| dc.description | Tjock- och ändtarmscancer är en av de vanligast förekommande cancerformerna i världen. I
många länder i södra Asien där de ekonomiska förutsättningarna förbättrats ser man att
befolkningen blir allt äldre. Ålder är en viktig riskfaktor till att tjock- och ändtarmscancer
utvecklas och Sri Lanka är ett av de länder där antalet som insjuknar har ökat stadigt. En del av
behandlingen är att kirurgiskt ta bort den del av tarmen där tumören finns. Traditionellt har det
gjorts med öppen kirurgi genom ett längre snitt i bukväggen. På senare år har man allt mer
övergått till laparoskopi (titthålskirurgi), som innebär att instrument används genom mindre hål
i bukväggen. Det har visat sig att de patienterna som opereras med titthålskirurgi vistas en
kortare tid på sjukhus, har mindre behov av smärtlindring och återhämtar sig snabbare efter
operationen, jämfört med de patienter som opereras med öppen kirurgi.
Av olika anledningar (t.ex. en stor tumör) kan man under en laparoskopisk operation behöva
gå över till öppen kirurgi för att slutföra den. Det benämns konvertering. I takt med att
erfarenheten av den laparoskopiska tekniken ökar har man sett att antalet gånger en
konvertering behövs sjunker. Syftet med den här studien var dels att titta på i vilken omfattning
och hos vilka patienter konvertering sker, dels att undersöka om dessa patienter drabbas av fler
komplikationer efter operationen.
58 patienter som opererades laparoskopiskt på grund av en cancer i tjock- eller ändtarmen
mellan 2013–2018 på ett statligt sjukhus i Sri Lankas huvudstad Colombo, studerades genom
en journalgranskning. Vi fann att konvertering var nödvändig i 20,7% av fallen och att den
vanligaste anledningen var sammanväxningar i tarmen. Detta stämmer överens med vad som
visats i tidigare studier. Patienter som genomgick konvertering var inte äldre och hade inte fler
samtidiga sjukdomar, som exempelvis hjärt- och kärlsjukdom, jämfört med de icke
konverterade patienterna. Resultatet visade också att konvertering leder till att patienten
behöver en något längre vistelse på sjukhus efter operationen. Det verkar även som att
patienterna som genomgick konvertering drabbades av allvarligare komplikationer i högre
utsträckning jämfört med de patienter vars operation slutfördes laparoskopiskt. Studiens storlek
gör att mer forskning behövs för att säkerställa resultaten. Fler studier behövs också för att
kunna identifiera de patienter som har en ökad risk för konvertering för att på så vis kunna
minska komplikationer. | sv |
| dc.description.abstract | Degree Project, Programme in Medicine, “Conversion from Laparoscopic to Open Surgery in
Colorectal Cancer Patients at Colombo South Teaching Hospital, Sri Lanka” by Hedvig
Bengtsson, The Sahlgrenska Academy, University of Gothenburg, Sweden.
Supervisors: Prof Göran Kurlberg and Dr Bawantha Gamage
Introduction: Colorectal cancer is a common disease with an increasing incidence as the
population ages. The minimally invasive laparoscopic surgery has become standard regimen of
treatment. Several factors are known to affect the risk for conversion to open surgery while the
impact of conversion on outcome is still not established.
Aim: The study sets out to examine rate and causes of laparoscopic conversions in colorectal
cancer patients and also to investigate whether conversions differ in amount and type of
complications from non-converted resections in Sri Lanka.
Methods: A retrospective observational study was performed and data was collected from
medical files. Colorectal cancer patients who underwent a laparoscopic resection at Colombo
South Teaching Hospital in Sri Lanka during 2013-2018 were eligible for inclusion.
Results: Out of 58 patients included, 12 (20.7%) underwent conversion to open surgery. The
most common reason for conversion was adhesions. The anterior resection was the most
commonly performed procedure, but the right sided procedures were more frequently
converted. No significant difference could be confirmed between the converted and nonconverted
group regarding age, gender or comorbidities. The duration of hospital stay was
longer in the converted group. Complications occurred as often among the converted patients
as the non-converted patients, but the rate of anastomotic leak was higher in the conversion
group compared to the successfully completed laparoscopic group.
Conclusion: It was found that the rate of conversion from laparoscopic to open surgery was
within the range reported previously. The patients who underwent conversion were not older or
more comorbid. The results also suggested that complications following conversion are more
severe. | sv |
| dc.language.iso | eng | sv |
| dc.subject | Laparoscopic surgery, Conversion, Complications | sv |
| dc.title | Conversion from Laparoscopic to Open Surgery in Colorectal Cancer Patients at Colombo South Teaching Hospital, Sri Lanka | sv |
| dc.title.alternative | Konvertering från titthålskirurgi till öppen kirurgi hos patienter med tjock- och ändtarmscancer i Sri Lanka | sv |
| dc.type | Text | |
| dc.setspec.uppsok | Medicine | |
| dc.contributor.department | University of Gothenburg / Institute of Medicine | eng |
| dc.contributor.department | Göteborgs universitet / Institutionen för medicin | swe |
| dc.type.degree | Student essay | |
