Rachel Cusks kompromisslösa och stilistiskt rakbladsvassa självbiografiska roman Aftermath från 2012 utlöste ett ramaskri i hemlandet när den kom ut. Flera svenska recensenter ställer sig förvånade till hur hon kunde kallas en ”spröd dominatrix” som utlämnade man och familj på boksidorna. Visst är det en smärtsam skilsmässoskildring, men den är framför allt självutlämnande och närmast stilistiskt fulländad. Det finns två stora utmaningar med att översätta den här boken: 1) hennes språk är stilistiskt avancerat och hon är mycket exakt i sina formuleringar; det är alltså rent språkligt och hantverksmässigt utmanande att alls uttrycka det hon säger på sitt språk på ett annat språk, i mitt fall svenska. Till detta ska då läggas: 2) Cusk verkar ha en röst som tydligare än hos många andra författare formas i läsarens huvud. Detta bygger jag på att Cusks förra översättare, Rebecca Alsberg, som är en utmärkt översättare som nu har gått i pension, fick utstå en hel del kritik för sina översättningar av Konturer-trilogin. Detta ledde till att en deltagare i min grupp på Översättarmagistern valde att själv översätta utdrag ur trilogin som vi jämförde med Alsbergs översättning, och till vår förvåning verkade både Alsbergs och studentens försök vara utmärkta översättningar, även om de lät lite olika. När sedan jag fick översätta den här titeln något år senare upptäckte jag att Cusk inte lät som jag trodde att hon skulle låta på svenska ens när jag själv översatte henne. En annan sak som är intressant med att översätta Cusk är att man inte kan lita på vad hon säger om sitt eget skrivande. Jag har på Bokmässan till exempel hört henne säga att hon är helt ointresserad av hur texten låter, hon satsar aldrig på att få till vackra formuleringar utan är bara intresserad av sanningen. När man sedan läser, detaljgranskar och översätter henne upptäcker man att hennes språk på sina ställen är oändligt vackert, och hon lägger stor möda på det stilistiska på flera plan, inte minst när det gäller dramaturgi och finstilt (mycket svart) humor. Dessutom sa hon vid samma tillfälle att hon alltid väljer så enkla och raka ord som vanligt, och föredrar det germanska ordet framför det latinska i alla lägen (engelskan har ofta två ord för samma sak: ett med germansk stam och ett med latinsk). Men det stämmer inte heller, det är inte bara så att hennes böcker vimlar av latinska ord, hon har också en förkärlek för att dra in den grekiska mytologin och de grekiska dramerna i mycket av det hon skriver, särskilt i den här titeln. Alltså måste en Cusk-översättare navigera efter egen pol, lyssna på texten och inte författaren, men inte heller överdriva den skillnad en tycker se (min redaktör tyckte till exempel att jag hade blivit lite väl glad i ord med hög stilvalör och föreslog många förenklande förändringar, vilket i det här fallet nog gjorde texten gott, även om jag kämpade för att behålla vissa ord som jag ansåg viktiga för Cusk och verket, ett par av dem som jag minns i skrivande stund är kapitelrubriken ”Extraktion” (tandläkarsvenska för utdragning av tand, men i det här fallet även avlägsnandet av maken och hans tillhörigheter ur hemmet) och ”ostraciserad” som går tillbaka till antiken som hon ju gärna själv återvänder till.