Separatutställningen Ultralight structures (Reconstructing umbrellas) visades första gången i maj, 2020, på dans och konstscenen 3:e Våningen i Göteborg. Samtidigt visade 3:e Våningen en separatutställning med fotografen Martha Djourina från Berlin. Ultralight structures (Reconstructing umbrellas) visades även i en utökad tappning (ett extra verk) på Mölnlycke konsthall i Härryda under oktober, 2020. I utställningen syns textila verk som rör sig formmässigt mellan det skulpturala och 2 dimensionalitet. Utgångspunkten för merparten av verken har varit ett undersökande av paraplyet som objekt, dess funktion samt dess beståndsdelar. Paraplyets huvudsakliga syfte, att vara ett funktionellt objekt som skyddar oss ifrån naturens kraft, genererar associationer till funktionskläder och utrustning för överlevnad i naturen. Verken tar fysisk form och tränger ut i rummet likt ryggsäckar och lådor. Paraplyets skelett och tekniska konstruktion vänds ut och in och bildar fackverk, liknande både traditionella vävar som bärande konstruktioner i tält. Verkens titlar samt de skulpturala referenserna till friluftsutsrustning, antyder att verken kan användas och ha en praktisk funktion. I vissa av verken är hänvisningen till funktion mindre framträdande medan i andra tydligt redovisad i titeln som tex The function of material (Tarp), där Tarp syftar på det engelska ordet för presenning vilket ofta används som lättviktalternativ till tält vid vandring. Även i verket Ultralight structure hänvisar titeln till vandring och ”outdoor” i sitt användande av ordet Ultralight som i nämnda sammanhang även förkortas som UL. Användandet av återvunna polyester- och nylontyger, som i vissa fall bär spår av användning och smuts, väcker frågor om olika materials status och hur de traditionellt används inom textilkonst, konsthantverk och skulptur. Återvinningen av textila material genom användandet av trasiga paraplyer för också in ett slumpelement och en struktur när det kommer till val av material och färger.