Rumtid- Livsform 2017 fick jag uppdraget av Uppsala kommun att göra en offentlig gestaltning i en park intill stadsskogen i Uppsala stad. Parken skulle renoveras och få en ansiktslyftning samtidigt med en del nybyggnationer i närheten. Under våren 2017 besökte jag parken och dess omgivningar ett antal gånger för att få en känsla av vad jag kunde tillföra platsen med en gestaltning. Parken är en öppen långsträckt gräsyta i direkt anslutning till ett skogsområde. Längs med ena långsidan löper en bil och cykelväg och den andra är ett skogsbryn. Tvärs över ytans mitt går en gångväg som leder in i skogen, och jag beslöt mig för att skapa en slags entrémarkör till parken och skogen. Jag tänkte att det behöver vara något med en rumslighet, som både tar plats på den öppna ytan, leder tankarna till skogens rumslighet och ändå kontrasterar mot naturen och grönskan runt omkring. Jag ville också att den skulle synas på avstånd för dom som passerar på vägen, men samtidigt bjuda in betraktaren att gå in i skulpturen, undersöka dess former och utrymmen på nära håll. Jag gjorde ett antal skisser och modeller under våren 2017, där jag och projektgruppen enades om att en av idéerna var den bästa att gå vidare med. Det slutgiltiga förslaget gjordes klart under hösten, och den egentliga produktionen sattes igång under våren 2018. Verket kom att bestå av två delar, en större och en mindre på var sida av gångstråket. Skulpturerna smiddes av massiva järnstänger i delar som svetsades ihop. Min inspiration till gestaltningen har handlat om tid och rum. Tiden och upplevelsen av tid var något jag funderade på och som upptog mina tankar under den perioden. Dels för att jag hade förlorat en närstående, någon som gått ur tiden och lämnat ett stort hål i rummet, och dels för att synen på tid som något man kan dela upp i schematiska rutor, använda effektivt och förutsägbart är något som påverkar hela min upplevelse av nuet. Här är några rader från den informationsskylt som ska sitta intill skulpturen: ”Tänk om vi kunde se med våra ögon hur tiden böljar fram? Jag har velat gestalta rummets krökning genom livet, som om varje avgörande ögonblick lämnade ett avtryck, en förskjutning. Tänk om livstiden var en form, en evighet, en enda dag. Universum minns allt som någonsin har funnits i det.” Båda skulpturerna i verket blev färdiga sommaren 2019 och installerades i november 2019. Det slutbesiktades och övergick i Uppsala kommuns ägo i början av 2020 och skulle ha invigts under våren innevarande år, om inte coronapandemin hade slagit till och gjort vernissager med större folksamlingar till något man bör undvika. Så invigningen är fortfarande ett frågetecken.