I utställningen “Collapse of a Mass” sammanförs verk av sex olika konstnärer som alla har ett intresse för naturen och landskapet. Med olika tekniker som abstrakt måleri, fotografi, fotogram, fotogrammetri och kemigram skiftar bilden av terrängen och vattnet vi omges av – nyplöjd åkerjord, dånande vattenfall, karga kuster och asfalterad mark. Flera av verken ställer frågor kring exploateringen av land, hav och ekonomisk tillväxt, där vi för länge sedan har nått ett stadium där något måste göras. Närheten och därmed förståelsen för naturen har havererat. Det kräver ett omtänkande. -- Utställningen kurerades av mig. Jag var också en av utställarna och visade åtta nya verk ur arbetet Fuel (2019). I Fuel har jag arbetat med att visualisera två, som jag ser det, nyckelpunkter till vår nuvarande miljömässiga situation. Dels vår överkonsumtion av fossila bränslen, hur vi bokstavligen kör runt, runt i cirklar och förbrukar enorma mängder energi, inte bara för produktion utan också för nöjes skull. Men också hur vi, trots kunskap, väljer att blunda för problemen med en ständigt stigande konsumtion och storskalig internationell turism. För att avbilda dessa platser har jag rört mig i Googles 3D-simulering av världen, en värld byggd genom fotogrammetri. Liksom i fotografins barndom, då långa exponeringstider krävdes för att återge motivet, kräver fotogrammetri en mängd exponeringar som inte kan tas vid samma tidpunkt, för att skapa denna parallella verklighet. Således blir objekt som har förflyttat sig från en exponering till den andra, delvis upplösta eller helt osynliga. Fordon som rört sig i hög hastighet har dematerialiserats och städernas gator gapar tomma på mänsklig närvaro. Endast på stränderna, där vi trots den pågående klimatkrisen njuter av värmen, avtecknas våra kroppar, utslängda i sanden som vore de uppspolade från havet.