Urträning ur ventilator – olika metoder och deras effekt

Abstract

Bakgrund: Mekanisk ventilation är förutom att vara en livräddande åtgärd förknippat med flera komplikationer. Urträning ur ventilator är en viktig del av vården med mekanisk ventilation inom intensivvården. För att minska risken för komplikationer är det viktigt att starta urträning så fort patientens tillstånd tillåter det. Intensivvårdssjuksköterskan ansvarar för urträningen ihop med läkaren. Det finns tre olika metoder för urträning; individbaserad urträning, protokollstyrd urträning och automatiserad urträning. Däremot saknas det övergripande riktlinjer angående urträning och arbetet skiljer sig åt mellan olika kliniker. Därför är det av intresse att undersöka vilka effekter dessa olika metoder har, hur de påverkar tiden för urträningen och patientens tid på intensivvårdsavdelningen. Syfte: Syftet var att beskriva olika urträningsmodellers effekt vid mekanisk ventilation. Metod: En systematisklitteraturöversikt baserad på kvantitativa artiklar som identifierats via systematisk sökning i databaserna PubMed och Cinahl. Resultat: Tio artiklar inkluderades och resultatet redovisas utefter syftet och forskningsfrågorna: Hur påverkar olika urträningsmodeller tiden i ventilator? Hur påverkar urträningsmodellerna den totala tiden på intensivvårdsavdelningen? Resultatet visar att det finns en stor vinst i att införa protokolliserad urträning, både protokoll och automatiserad urträning visade sig vara mycket effektivare än individanpassad urträning enligt kliniska riktlinje både i förkortad tid för urträning och förkortad tid på intensivårdsavdelningen. Slutsats: Att införa protokollstyrd eller automatiserad urträning förkortade tiden för urträningen samt minskade vårdtiden med mekanisk ventilation jämfört med individanpassad urträning och går att införa utan ökad risk för komplikationer hos patienten.