Endoscopic ultrasonography guided fine needle biopsy sampling for the preoperative grading of pancreatic n euroendocrine tumours

Abstract

Projektet syftade till att undersöka om en metod för vävnadsprovtagning genom magsäcken eller tunntarmen är träffsäker i att gradera hormoncellstumörer i bukspottskörteln. Det har länge funnits en metod som visat sig träffsäker i att diagnosticera hormoncellstumörer, där man sticker med en nål genom tunntarmen eller magsäcken in i bukspottskörteln och suger ut celler. Metoden har dock visat sig vara undermålig i att gradera tumörerna. De senaste åren har man utvecklat nålar som istället för att suga ut celler ur vävnaden, tar ett helt vävnadsprov för att få en mer representativ bild av tumörvävnaden. Det har visat sig att även dessa nålar har visat sig ha en hög träffsäkerhet i att diagnosticera hormoncellstumörer i bukspottskörteln. Det finns dock få gjorda studier på i vilken utsträckning dessa nålar kan gradera dessa tumörer korrekt. hormoncellstumörer i bukspottskörteln är en minoritet av tumörer i bukspottskörteln och har betydande bättre prognos än andra tumörtyper i detta organ. Det är därför av stor nytta att kunna identifiera och gradera denna typ av tumör för att kunna avgöra vilka tumörer som lämpar sig för operation. Vi har undersökt patienter som genomgått vävnadsprovtagning mellan åren 2012–2019. Vi har gått igenom patienternas journaler och letat efter kliniska uppgifter som kan ha påverkat varför ett vävnadsprov är framgångsrikt eller misslyckat. Vi hittade egentligen inga kliniska uppgifter som man inte helt och hållet kan utesluta beror på slumpen men en del faktorer som pekar mot att de har en påverkan på framgången av vävnadsprovtagningen. Faktorer såsom var i bukspottskörteln tumören sitter och huruvida man stack bukspottskörteln genom antingen magsäcken eller tunntarmen är exempel på faktorer som pekade i riktningen i att de har en påverkan på framgången av vävnadsprovtagningen. Vi har även undersökt i vilken utsträckning som vävnadsprovtagningen var korrekt i sin gradering av tumörtypen. Det visade sig att, i stort var gradering korrekt i 57,1 % av fallen. Vid bortselektion av vävnadsprover som var av dålig kvalité så var graderingen korrekt i 70 % av fallen. Slutligen, vid inklusion endast av vävnadsprover med god kvalité så var gradering korrekt i 83,3 % av fallen. Vår slutsats är att detta är ett lovande område men att metoden är långt ifrån perfekt ännu och behöver utvecklas vidare. Det utvecklas ständigt nya nåltyper och vår data tyder på att om man får större vävnadsprover så blir graderingen mer korrekt. Nya nåltyper som tar större vävnadsprover behöver utvecklas men det är en balansgång då nålen samtidigt behöver vara tillräckligt liten för att inte orsaka skada och komplikationer när man sticker hål på tunntarmen, magsäcken och bukspottskörteln.