Visa enkel post

dc.contributor.authorVretman, Henrik
dc.date.accessioned2021-05-19T09:04:45Z
dc.date.available2021-05-19T09:04:45Z
dc.date.issued2021-05-19
dc.identifier.urihttp://hdl.handle.net/2077/68438
dc.descriptionIntroduction: During psychiatric care the need sometimes arises to treat patients against their will due to the patients’ inability to make rational decisions on their own treatment. There are different aspects of compulsory treatment, ranging from restricting access to mobile telephones to the use of physical restraints to stop the patient from hurting themselves or someone around them, usually their caregivers or other inpatients. Today the most common method of physical restraints is using a specialised bed with straps. Aim: To study the rate and pattern of physical restraint use at a single psychiatric center. Method: All patients, who in their case records, had a registered administrative code of physical restraints between January 1 2012 and June 30 2014 were included. The material was limited to the psychiatric clinics at Östra sjukhuset including wards specialized in the care of most mental disorders except psychotic disorders. Patients that had two or more separate events of compulsory treatment were only counted once in the demographics, but when looking at the use of physical restraints all the separate events where taken into account. Results: A total of 80 patients were physically restrained a total of 135 times out of 10.706 admissions (>1%). Mean age was 32.6 years and 54% were men. Women more often had a diagnosis of a personality disorder (p<0.05) while men more often had mood- or substance use disorder (p<0.05). Those that had had contact with psychiatric services less than one year had a lower risk of physical restraints (19%), and among women the number was even lower (3%). Conclusion: The use of physical restraints is relatively uncommon, being registered in less than 1% of admissions. Patients who are new to psychiatric treatment are less likely to be restrained than patients who has been in contact with psychiatric care for more than a year.sv
dc.description.abstractNär en patient vårdas inom psykiatrin kan det ibland uppstå behov att vårda en patient mot dennes vilja. Tvångsvårdade patienter utgör ungefär 18 % av alla patienter inom sluten psykiatrisk vård i Sverige. En av grundpelarna inom vården är att den ska bedrivas med ett informerat samtycke från patienten, detta blir ogörligt i samband med tvångsvård. Vad man istället måste försöka göra då är att bedriva vården på ett sådant sätt att den utgör ett så litet ingrepp som möjligt i patientens integritet. Den här studien utgår från alla patienter som lagts i bälte på Östra sjukhuset i Göteborg mellan den 1/1 2012 och den 30/6 2014. Studien försöker utröna om det finns några skillnader eller likheter mellan patienterna som bältas, om det finns något som påverkar hur ofta en patient bältas och hur länge bältningarna pågår. Studien gick ut på att granska journalanteckningar rörande de olika patienternas vårdtillfällen som innehöll minst en bältesläggning. Ur journalerna hämtades information om sådana saker som anställning, om patienten levde i ett förhållande, hur lång kontakt patienten haft med psykiatrin samt information om patientens diagnoser och specifika uppgifter rörande de aktuella bältningstillfällena. Studien kunde inte påvisa någon signifikant skillnad mellan könen när det gällde antal bältningar eller bältningslängd, inte heller när det gällde arbete eller huruvida de levde i ett förhållande. Det fanns en signifikant åldersskillnad mellan kvinnor och män, kvinnor hade en medelålder på 36 år, männens medelålder var 29. En annan tydlig skillnad var diagnosfördelningen. Män i studien hade i mycket stor utsträckning missbruksdiagnoser, bland kvinnor var den mest typiska diagnosen någon form av personlighetsstörning. En annan skillnad var att endast en av de bältade kvinnorna hade haft kortare kontakt med psykiatrin än ett år (3 %) bland männen hade 1/3 av patienterna haft kontakt med psykiatrin kortare tid än ett år. Jämfört med det material som finns att tillgå fritt från Socialstyrelsen kan vi se att könsfördelningen med avseende på individer stämmer väl överens. Kvinnor är dock kraftigt överrepresenterade i antalet bältningar i det nationella materialet. Denna skillnad antas bero på det faktum att de två kliniker inom psykiatrin som finns på Östra sjukhuset inte omfattar ett fullt spektrum av psykiatriska diagnoser, störst påverkan gör avsaknaden av psykosvård på Östra sjukhuset. Då den ena kliniken är en bereoendeklinik är det inte oväntat att beroendediagnoser svarar för en så pass stor del av alla bältningar. Vidare studier behövs på området och framförallt behöver man utröna vad som förändras över tiden som gör att patienterna med längre kontakt med psykiatrin är de med störst risk för att bältas.sv
dc.language.isoengsv
dc.subjectMechanical restraints, compulsory treatment, psychiatric caresv
dc.titleRate and pattern of the use of physical restraints at a single psychiatric centresv
dc.typeText
dc.setspec.uppsokMedicine
dc.contributor.departmentUniversity of Gothenburg / Institute of Medicineeng
dc.contributor.departmentGöteborgs universitet / Institutionen för medicinswe
dc.type.degreeStudent essay


Filer under denna titel

Thumbnail

Dokumentet tillhör följande samling(ar)

Visa enkel post