Barn som upplever våld i nära relationer en kvalitativ studie om socialsekreterares erfarenheter av att arbeta med våldsutsatta barn

Abstract

Denna studie syftar till att undersöka socialsekreterares erfarenheter av att arbeta med barn som upplevt våld i nära relationer med fokus på vilka möjligheter de har att upptäcka och skydda barnet utifrån bedömning av barnets behov. Studien grundar sig på kvalitativa semistrukturerade intervjuer med fem stycken yrkesverksamma socialsekreterare som arbetar inom socialtjänsten Barn och unga inom samma kommun. Tillvägagångssättet har varit att intervjua socialsekreterare med olika erfarenheter av att arbeta med dessa barn. I syfte att besvara studiens frågeställningar kom resultatet att analyseras utifrån det utvecklingsekologiska perspektivet samt begreppet gräsrotsbyråkrater. Resultatet i studien indikerar i att konsekvenserna av att själv blivit utsatt och att bevittna våld är desamma varav vikten att det finns metoder, rutiner och insatser gällande samtliga våldsärenden. Resultatet speglar dessutom möjligheter och hinder som socialsekreterarna upplever i deras utredningsarbete. Några av de möjligheter som tas upp är deras stora handlingsutrymme, tillräckliga rutiner och stöd på arbetsplatsen, deras frihet i ärenden där tvångslagen “lagen om vård av unga” blir tillämpbar samt trappanmodellen som är en insats de har att erbjuda som syftar till att samtala med barnen kring våldshändelser. De begränsningar som resultatet speglar är främst bristande insatser riktade mot barn som upplevt våld i nära relationer, bristande stöd vid ärenden som rör bevittnat våld, hög arbetsbelastning samt en lagstiftning som hindrar barnperspektivet.