Gemensam vårdnad - mammas eller pappas bästa? En studie av genus och föräldraskap i socialtjänstens vårdnadsutredningar

Abstract

Studiens syfte var att undersöka hur socialtjänsten i vårdnadsutredningar konstruerar och bedömer föräldraskap för mammor respektive pappor när de föreslår gemensam vårdnad. Vidare syftade studien till att undersöka och synliggöra hur argumentationen för förslaget om gemensam vårdnad fördes i utredningarna. Materialet utgjordes av tio vårdnadsutredningar där utredarens förslag till beslut var gemensam vårdnad. Materialet hämtades från tre större svenska tingsrätter och i samtliga utredningar fanns två föräldrar av olika kön samt ett eller flera gemensamma barn. Jag använde mig av kvalitativ metod och analyserade empirin med hjälp ideologikritik och genus- och familjeteoretiska begrepp. Till analysen fanns en teoretisk ram av socialkontruktionism och makt. Studien visade att utredarna sällan argumenterade särskilt mycket för förslaget om gemensam vårdnad utan att de främst lutade sig på generella resonemang och konsteranden om att gemensam vårdnad brukar anses vara barnets bästa. I argumentation och bedömning för förslaget om gemensam vårdnad gas individuella omständigheter som framkommit i utredningen liten plats. Latent i utredningarna konstruerades moder- och faderskap på olika sätt men utredarna gjorde sällan några uttalat genusbundna skillnader. Ett samarbetsvägrande moderskap med större omsorgsansvar konstruerades i relation till ett samarbetsinriktat faderskap som kunde förlita sig på mödrars större ansvar men ändå anses vara lika viktiga som föräldrar. Mödrars uppgifter om fäders våld och övergrepp tolkades om och osynliggjordes när det sågs som ett utslag av föräldrarnas gemensamma konflikt. Ett faderskap som stod för större trovärdighet konstruerades i relation till ett moderskap vars uppgifter mer sällan påverkade utredarens förslag och bedömning.