Retrospektiv longitudinell studie från Populationsundersökningen av kvinnor i Göteborg gällande relationen mellan upplevd stress och insjuknande i diabetes mellitus typ 2.

Abstract

Diabetes mellitus är en av de vanligaste sjukdomarna i världen och orsak till mycket lidande och flera dödsfall. Den vanligaste typen av diabetes, uppemot 90% är typ 2 diabetes. Diabetes mellitus typ 2 är en sjukdom som påverkar ämnesomsättningen i kroppen. När man har sjukdomen så fungerar inte det kroppsegna insulinet som det ska. Insulin är det hormon som bildas i bukspottskörteln och som behövs för att kroppens celler ska kunna ta upp och tillgodogöra sig sockermolekyler från blodet. När man har diabetes under en lång period utan adekvat behandling så medför det höga nivåer av socker i blodet. Konsekvenserna blir på sikt att både de små och stora blodkärlen kan ta skada, vilket medför skador på hjärtat, njurarna, ögonen och nervssystemet. Behandlingen av diabetes mellitus typ 2 utgörs i första hand av livstilförändringar i form av kostbehandling där man ändrar på kosten, fysisk aktivitet, rökstopp och viktkontroll. När livsstilsförändringarna inte anses tillräckliga kan man få tablettbehandling. I nästa steg erbjuds insulininjektioner. Att första steget i behandlingen är livsstilsförändringar beror på att mycket av det som orsakar sjukdomen beror på individens levnadsätt. Trots att mycket är känt gällande riskfaktorer i livsstilen för att få diabetes ökar antalet som får diagnosen i Sverige och globalt. Senaste decenniet har debatten om stress varit svår att undgå. Flera studier har påvisat att fler och fler upplever stress, inte minst kvinnor. Sedan 60-talet har det skett ett skifte i kvinnans livssituation. Idag är det fler kvinnor som har ett jobb utanför hemmet och fler som utbildar sig. Man har i vissa studier kunnat se att om man upplever mycket stress så ökar det risken att insjukna i diabetes mellitus typ 2. Det är däremot inte fastställt om stress i sig kan öka risken att få diabetes då det finns för få studier. Idag ingår inte stresshantering som en metod för att förhindra insjuknande i diabetes på samma sätt som fysisk aktivitet, viktkontroll och kostförändringar. I den här studien undersöks det om det finns en relation mellan stress och diabetes mellitus typ 2 hos medelålders kvinnor. Kvinnorna som undersöks är de som år 1968–1969 medverkade i en populationsundersökning av kvinnor i Göteborg. Kvinnorna var då 38, 46, 50, 54 och 60 år. Samtliga blev erbjudna en hälsoundersökning som omfattade fysisk undersökning, blodprovstagning och frågor gällande deras hälsa och sociala situation. Från start fick kvinnorna svara på hur mycket stress de upplevde. Tillsammans med andra faktorer som påverkar insjuknande i diabetes analyserades det om deltagarna som kände sig stressade hade en ökad risk att insjukna i diabetes mellitus typ 2, jämfört med dem som inte kände sig stressade. Deltagare utan diabetes följdes fram till 2012 för att undersöka vilka som fick diabetes i de uppföljande undersökningarna, men också genom patientregistret som visar om deltagarna hade sjukhusvårdats för diabetes. Då det var aktuellt inhämtades information om sjuklighet i diabetes från dödsorsaksintyget. En relation mellan upplevd stress och insjuknande i diabetes mellitus typ 2 hos den generationen av medelålders kvinnor som rekryterades 1968 till Populationsundersökningen av kvinnor i Göteborg gick inte att hitta. Det är svårt att uttala sig om ifall detta har ändrat sig hos dagens medelålders kvinnor. Kanske kommer relationen att förtydligas under de närmaste åren, eftersom medelålders kvinnor idag är mer stressade än tidigare generationer. Betydligt mer forskning krävs för att konstatera att stress inte påverkar risken att insjukna i diabetes mellitus typ 2. Resultaten i denna studie utgör betydelsefulla tillägg till den växande mängd litteratur inom ämnet.