Show simple item record

dc.contributor.authorGärdesmed, Lovisa
dc.date.accessioned2021-08-04T08:40:35Z
dc.date.available2021-08-04T08:40:35Z
dc.date.issued2021-08-04
dc.identifier.urihttp://hdl.handle.net/2077/69244
dc.descriptionBackground: Electroencephalography (EEG) is mainly used in the investigation of epilepsy. According to Swedish national guidelines, adults with suspected epilepsy should be offered an EEG according to standard. However, there are only a few small studies done which can support the clinical value of EEG after a first epileptic seizure. Aim: The aim of this study was to investigate how often routine EEG, in adult patients with a suspected first unprovoked epileptic serzure, shows pathological activity and how the result affects the clinical management regarding antiepileptic drugs (AED), diagnosis, driving ban and completed follow-up. Methods: A retrospective study was conducted from 2016 to 2019, at Sahlgrenska University Hospital in Gothenburg, Sweden. A review of medical records was performed and a total of 400 adults, Who had done an EEG as part of the investigation after a suspected first epileptic seizure, could be included. Results: A total of 120 routine EEGs showed pathological activity; epileptiform activity in 26 cases and low frequency activity in 109 cases. The clinical management was affected in 94 cases; AED in eight cases, diagnosis in twelve cases, driving ban in four cases and completed follow-up in 79 cases. Conclusion: The frequency of pathological activity in routine EEG was considerably lower than what has been reported in previous studies. In addition, the clinical management was very rarely affected by the EEG result. The result of this study suggests that there may be reasons to modify future Swedish national guidelines for the care of epilepsy.sv
dc.description.abstractVarje år beräknas 34 personer per 100 000 invånare fä ett oprovocerat epilepsianfall. Ett epilepsianfall beror på att vissa nervceller i hjärnan är överaktiva, och kan innebära allt ifrån en luktförnimmelse till ryckningar i både armar och ben samt medvetslöshet. Att anfallet är oprovocerat innebär att det inte har orsakats av någon triggande faktor som gör att personen är mer benägen att få ett anfall, exempelvis alkohol och droger. Oftast krävs det mer än ett epilepsianfall för att få diagnosen epilepsi, medan uppkomsten av ett enda epilepsianfall föranleder en tids bilförbud. Enligt nationella riktlinjer bör alla vuxna personer med misstänkt epilepsi, efter bedömning av en läkare med aktuell kunskap om epilepsi, erbjudas en under- sökning som kallas elektroencefalografi (EEG). Vid EEG placeras elektroder i hårbotten för att registrera nervcellernas aktivitet i hjärnan och används framför allt vid epilepsiutredningar, eftersom personer med epilepsi ibland uppvisar en form av hjärnaktivitet som kallas epileptiform aktivitet. Däremot finns endast ett fåtal studier som har undersökt betydelsen av att genomföra EEG efter ett första oprovocerat epilepsianfall. Denna studien syftar därför till att undersöka hur ofta EEG uppvisar onormal aktivitet hos dessa patienter samt hur ofta som eventuella fynd (exempelvis epileptiform aktivitet) på EEG påverkar läkarens beslut (den kliniska handläggningen) avseende behandling, diagnos, förlängt bilförbud och avslutad uppföljning. Materialet kommer från en så kallad journalgenomgång, vilket innebär att önskad information inhämtas genom att läsa patientjournaler. De journaler som lästes i den här studien var de där patienten hade genomgått ett EEG år 2016—2019 på grund av ett eller flera misstänkta epilepsi- anfall. Totalt består studien av 400 personer, vilka har remitterats antingen från Sahlgrenska Universitetssjukhus, Angereds Närsjukhus eller Frölunda Specialistsjukhus.  Studien resulterade i att det var 120 personer (30%) som uppvisade onormal aktivitet på EEG- undersökningen, varav endast 26 personer (7%) uppvisade så kallad epileptiform aktivitet. Jämfört med tidigare studier är den här förekomsten av epileptiform aktivitet relativt låg. Skillnaden kan dels tänkas bero på att det i Göteborg är långa väntetider för EEG medan tidigare studier har genomfört EEG-undersökningen närmre inpå anfallet, vilket har betydelse för att upptäcka epileptiform aktivitet. Avseende studiens andra frågeställning visade det sig att resultatet av EEG-undersökningen endast påverkade den kliniska handläggningen hos 94 personer (24%). Hos åtta personer medförde deras EEG-resultat (exempelvis förekomst av epileptiform aktivitet) att neurologen (specialistläkare avseende nervsystemet) valde att påbörja behandling för att undvika fler epilepsianfall, medan EEG-resultatet kom att påverka epilepsi- diagnosticeringen hos tolv personer. Vid fyra tillfällen beslutades det om ett förlängt bilförbud på grund av EEG-fynden, medan neurologen valde att avsluta uppföljningen hos 79 personer som hade ett normalt resultat på undersökningen (det vill säga ingen onormal aktivitet). Sammanfattningsvis visar denna studien på att frekvensen av onormal aktivitet på EEG hos patienter med ett misstänkt oprovocerat epilepsianfall är betydligt lägre än vad tidigare studier har visat. Dessutom påverkas läkarens beslut avseende behandling, diagnos och förlängt bilförbud sällan av EEG-undersökningens resultat. Detta resultat kan användas till att modifiera de nuvarande nationella riktlinjerna för vård vid epilepsi, till att exempelvis vara mer restriktiv med EEG-undersökningar.sv
dc.language.isoswesv
dc.relation.ispartofseriesExamensarbete 30 Hp, Läkarprogrammetsv
dc.relation.ispartofseriesStudentuppsatssv
dc.subjectepilepsysv
dc.subjectunprovoked epileptic seizuresv
dc.subjectroutine electroencephalographysv
dc.subjectepilepti-form activitysv
dc.subjectclinical managementsv
dc.titleFörekomst av patologisk aktivitet vid rutin-elektroencefalografi efter ett misstänkt epileptiskt anfall, och dess påverkan på handläggningensv
dc.title.alternativePresence of pathological activity in routine electroencephalography after a suspected first epileptic seizure, and its effect on clinical managementsv
dc.typeText
dc.setspec.uppsokMedicine
dc.contributor.departmentUniversity of Gothenburg / Institute of Medicineeng
dc.contributor.departmentGöteborgs universitet / Institutionen för medicinswe
dc.type.degreeStudent essay


Files in this item

Thumbnail

This item appears in the following Collection(s)

Show simple item record