| dc.contributor.author | Brezicka, Hampus | |
| dc.date.accessioned | 2021-08-06T11:19:08Z | |
| dc.date.available | 2021-08-06T11:19:08Z | |
| dc.date.issued | 2021-08-06 | |
| dc.identifier.uri | http://hdl.handle.net/2077/69285 | |
| dc.description | Denna studie har valt att fokusera på den vanligaste frakturen på den yttre fotknölen som betecknas AO-44B1 (B1-fraktur). Huruvida denna fraktur är stabila eller ej är svårt att avgöra eftersom man på en vanlig röntgenundersökning inte kan se eventuella skador på intilliggande ledband. Dock är det viktigt att särskilja mellan en stabil och en instabil fotledsfraktur då detta styr om behandlingen blir kirurgisk eller ej. För att gynna diagnostiken, behandlingen och uppföljningen av fotledsfrakturer inklusive B1-frakturer, införde man 2017 på Sahlgrenska universitetssjukhuset Mölndal (SU/M) en rutin (PM) för handläggning av fotledsfrakturer. Denna rutin hade 2020 varit i bruk i över två år. Ambitionen med denna studie har varit att jämföra patienter med B1-frakturer som behandlades före respektive efter rutinens införande för att se om rutinen haft effekt över tid samt i vilken omfattning man idag följer rutinen på SU/M. Vidare har syftet med denna studie varit att jämföra resultat utifrån utvalda delar av hälsoenkätundersökningar genom att kolla på s.k. Patient Reported Outcome Measures (PROMs) för att på så sätt se om det utifrån patientens perspektiv har blivit bättre efter rutinens införande. Genom det Svenska Fraktur Registret gjordes datauttag som omfattande en tvåårsperiod efter rutinens införande och som inkluderade alla patienter som behandlats för fotledsfraktur. Komplettering av uppgifter rörande patienter med B1-frakturer genomfördes genom granskning av både journaler och röntgenundersökningar av fotleden. För att kunna se i vilken omfattning man följt rutinen valdes följande variabler ut: antal icke-kirurgiskt/kirurgiskt behandlade frakturer, antal slätröntgenundersökningar, antal läkarbesök, antal dagar i gips/skena och antal inneliggande vårddagar. Vidare undersöktes också vilket råd patienten hade fått beträffande tillåten belastning på drabbad fotled efter frakturbehandling samt huruvida undersökning av den inre fotknölen var dokumenterad i journalen och om fanns misstanke om skada av densamme vilket i så fall skulle indikera att frakturen var instabil. Vad gällde hälsoenkätsundersökningen valdes nio frågor relevanta till fotleden ut ur den s.k. Short Musculoskeletal Function Assessment (SMFA) enkäten. Resultaten utifrån dessa frågor analyserades och jämfördes mellan de patienter som hade behandlats för B1-fraktur innan respektive efter införandet av rutinen. Denna studiens resultat visade att antalet icke-kirurgiskt behandlade B1-frakturer dels hade signifikant ökat samt hade fått en signifikant ökning vad gällde fri belastning sedan införandet av rutinen. Vad gällde de kirurgiskt behandlade B1-frakturerna hade de en signifikant minskning avseende antal inneliggande vårddagar samt antal dagar i gips/skena sedan införandet av rutinen. Vidare hade dokumentation beträffande undersökning av den inre fotknölen deskriptivt ökat sedan införandet av rutinen. Analysen beträffande de utvalda frågorna ur hälsoenkäten SMFA indikerade att rutinen ännu ej haft någon signifikant effekt på dysfunktion eller besvär från fotleden ett år efter genomgången B1-fraktur. Slutsatsen av denna studie är att det till stor del finns en följsamhet till rutinen. Dock föreligger utrymme för förbättring, fr.a. beträffande dokumentation och undersökning av den inre fotknölen. Antalet kirurgiskt behandlade B1-frakturer har minskat sedan införandet av rutinen. Detta tillsammans med ovan redovisade resultat antyder att det nu föreligger en bättre handläggning avseende B1-frakturer jämfört med innan. Dock behövs forskning avseende handläggning beträffande de andra typerna av fotledsfrakturer också genomföras för att fullt ut utvärdera rutinens effekt. | sv |
| dc.description.abstract | Introduction
The lateral malleolar fracture classified as AO-44B1 (B1-fracture) is still difficult to assess
regarding ankle-fracture stability and deciding subsequent correct treatment and follow-up
procedure. With a structured treatment algorithm for ankle fractures (PM) being introduced at
Sahlgrenska University Hospital/Mölndal (SU/M) in September 2017, the ambition has been
to sharpen diagnostics and simplify assessment of ankle fractures, including B1-fractures.
Aim
The aim of this report was to study the adherence to PM-guidelines when it comes to the
management of B1-fractures at SU/M and furthermore elucidate if the PM has had an effect
over time. Further aim has been to study the PM´s effect on selected parts of Patient Reported
Outcome Measures (PROMs) relevant to ankle function and in relation to B1-fracture
treatment.
Methods
Two independent patient groups with B1-fractures were studied, one group having been
treated before the introduction of the PM, and the other after. Data was extracted from the
Swedish Fracture Register (SFR) with additional review of medical records and radiographs.
Descriptive and statistical analyzing was conducted.
Results
Non-surgically treated patients with B1-fractures had significantly increased (pre-PM: 70%;
post-PM: 90%) since the introduction of the PM (p < 0.001) and received more degree of full
weight bearing advice following treatment (p < 0.001). Surgically treated patients had a
significant decrease in inpatient care days (pre-PM: median 2; post-PM: median 0) (p <20.001), immobilization time (pre-PM: median 45 days; post-PM: median 42 days) (p < 0.001)
and were given less restriction on weight bearing following treatment (p < 0.001).
Documentation of medial tenderness has descriptively increased. Analyses of selected parts of
SMFA for non-surgically and surgically treated B1-fractures showed no significant decrease
in dysfunction or bother from the ankle since the introduction of the PM.
Conclusion
There is a compliance to the PM, but room for improvement exists. The PM has yet to have
an effect on PROMs. | sv |
| dc.language.iso | eng | sv |
| dc.relation.ispartofseries | Examensarbete 30 Hp, Läkarprogrammet | sv |
| dc.relation.ispartofseries | Student Essay | sv |
| dc.subject | Ankle fracture | sv |
| dc.subject | treatment algorithm | sv |
| dc.subject | The Swedish Fracture Register | sv |
| dc.subject | Patient Reported Outcome Measures | sv |
| dc.title | Fractures of the lateral malleolus AO-44B1 – An evaluation study of treatment after the implementation of a structured treatment algorithm at Sahlgrenska University Hospital | sv |
| dc.title.alternative | Fraktur på yttre fotknöl – Utvärdering av behandling efter införandet av en rutin för handläggning av fotledsfrakturer på Sahlgrenska universitetssjukhuset” | sv |
| dc.type | Text | |
| dc.setspec.uppsok | Medicine | |
| dc.contributor.department | University of Gothenburg / Institute of Medicine | eng |
| dc.contributor.department | Göteborgs universitet / Institutionen för medicin | swe |
| dc.type.degree | Student essay | |
