Universitetsstudier med dyslexi: erfarna universitetslärares perspektiv på undervisning och stöd

Abstract

Syftet med studien var att ta reda på hur universitetslärare resonerar och agerar rörande extra anpassningar och stöd för studenter med dyslexi. En kvalitativ metod användes där data samlades in via halvstrukturerade intervjuer med sju universitetslärare vid olika lärosäten och institutioner i Sverige. Intervjuerna transkriberades och analyserades tematiskt. Analysen resulterade i fyra olika huvudteman; kunskap om dyslexi, informationskällor, vikten av tillgängliga lärmiljöer eftersom alla är olika, intyg nödvändiga för likvärdig myndighetsutövning, och nio underteman. Resultatet gav en djupare förståelse av universitetslärarnas kunskaper kring dyslexi, deras tankar och agerande gällande stödinsatser och anpassningar till studenter med dyslexi, deras generella arbete med att utforma tillgängliga läromiljöer samt hur de ser på sin roll som lärare. En möjlig implikation av studien är att fler utbildningar kring stöd och anpassningar till studenter med dyslexi behövs då det efterfrågas av universitetslärare. Det behövs även bedrivas mer forskning kring ämnet, bland annat för att undersöka hur tid och arbetsbelastning kan påverka lärarnas arbete med studenter med dyslexi.