| dc.description.abstract | Stavningsundervisning inom ramarna för spanska som främmande språk tenderar i många situationer att vara implicit. Att variera metoder för undervisning och anpassa dem efter olika elever och elevgrupper är dock en central del av vårt arbete som lärare, vilket har lett till att jag valt att fokusera på explicit stavningsundervisning i denna undersökning. Inte för att syfta på att den alltid är bättre än en implicit, utan istället för att visa på att den är ett verkligt alternativ. Detta har jag gjort genom att låta två klasser som båda läser spanska 4 på ett svenskt gymnasium få implicit respektive explicit stavningsundervisning under en period inramad av två prov, en förmätning och ett sluttest. Den explicita undervisningen baseras på forskning, rättare sagt på artiklarna av Kiguel (1989) och Beaudrie (2017) medan den implicita undervisningen följer elevernas lärobok, Vistas 4, skriven av Rönnmark och Quintana (2013). Resultaten från förmätningen och sluttestet har jag sedan jämfört inom och mellan grupperna för att besvara frågeställningen: Hur påverkar en explicit metod elevernas stavningsinlärning? Det visar sig att en minoritet av eleverna påverkas i båda grupperna och att det därvidlag inte verkar finnas en tydlig skillnad mellan metoderna. | sv |
