Styrning inom svensk sjukvård. En jämförelse mellan privat- och offentlig regi - Vad får vi för pengarna?

Abstract

Sammanfattning Sedan sent 1800-tal har Sverige systematiskt utvecklats till att bli en framgångsrik välfärdsstat som baseras på trygghet och jämlikhet bland svenska medborgare. Den skattefinansierade sjukvården har kommit att bli en självklarhet för medborgarna. Driften av offentlig regi har genomgått stora förändringar genom att kompletterats av privata vårdutförare. Sjukvården är personalintensiv och dyr med ökande antal läkare, sjuksköterskor och kringpersonal. Trots en expanderande organisation växer vårdköerna. I mån om att hantera den växande efterfrågan av sjukvård har regeringen tillskjutit resurser till landsting och regioner. Frågan som uppkommer är ifall sjukvårdssystemet kan effektiviseras för att inte urholka välfärdsstatens system. Syftet med studien är att undersöka hur styrning skiljer sig åt mellan offentliga- och privata vårdgivare. Studien undersöker också allokeringen av finansiering för att tillämpa styrning av en effektiv sjukvård. Det råder en viss oenighet mellan tidigare forskning som jämför privatoch offentlig sjukvård. Målet är att belysa hur uppfattningar skiljer sig åt mellan aktörer som finansieras av offentliga medel. Studien grundas på datainsamling från tidigare forskning och är av kvalitativ ansats där intervjuer genomfördes med erfarna offentliga- och privata tjänstemän samt politiker som arbetar på fältet, i syfte att beakta olika perspektiv som relaterar till problematiseringen. Ambitionen är att skapa en analys och förståelse kring styrningen inom sjukvården och att jämföra respondenternas praktiska erfarenheter med teoretiska frågor. Resultaten tyder på att det finns mönster av både skillnader och likheter. Det finns en gemensam bild att sjukvården behöver förbättras i framtiden på grund av ökad efterfrågan. Det råder en överenskommelse över att det nuvarande systemet av 21 regioner behöver en reformation till sex regioner och mer enhälligt ledarskap. Styrningen mellan offentliga- och privata aktörer avviker, likaså villkoren mellan dem. Offentliga utförare använder inte ekonomiska incitament och har inte definitiva krav eftersom de får underskottstäckning av staten. Detta innebär att institutionella regelverk förändrar konkurrensfaktorerna mellan offentliga- och privata vårdutförare. Att göra vinst i välfärden är omdebatterat, respondenterna framhäver att vinstsyfte kan ha positiva effekter, men det måste betonas att kvaliteten kan störas om incitament och vinst prioriteras.