EVIDENSBASERAD MEDICIN OCH ORTOPEDTEKNIK - ÄR KONSENSUSPROCESSER ETT ALTERNATIV FÖR ATT SKAPA EN EVIDENSBASERAD PRAKTIK INOM ORTOPEDTEKNIK?

Abstract

I denna uppsats undersöks yrkesfältet Ortopedtekniks förutsättningar att arbeta evidensbaserat. Syftet med uppsatsen är att belysa fältets utmaningar med att praktisera begreppet EBM men också att finna möjliga förhållningssätt till begreppet EBM. Uppsatsen är uppdelad i tre delar som stegvis leder fram till ett möjligt förhållningssätt. I den första delen görs en historisk redogörelse av hur och varför begreppet EBM skapades. I denna del presenteras också hur det kommit att bli ett ideal kring hur begreppet ska praktiseras. I kontrast till detta presenteras olika aktörers förhållningssätt till EBM. För en del av dessa aktörer är det inte alltid rimligt och relevant att leva upp till det idealet om EBM. Här uppstår en spänning då deras förhållningssätt utmanar kunskapsidealen inom traditionell EBM. I nästa del av uppsatsen återfinns en serie av vetenskapliga artiklar som utgör en diskussion i fältet om vilka utmaningar som finns med att praktisera begreppet inom ortopedteknik och hur fältet bör förhålla sig till dessa. I denna diskussion blir det tydligt att fältet behöver en ny riktning i förhållande till mer traditionell EBM. I den tredje delen av uppsatsen presenteras konsensusprocesser som en möjlig riktning. I de två första delarna av uppsatsen följs symmetriprincipen (Bloor, 1976) dock intas en mer normativ hållning i den tredje delen.