Urbana dödsfällor? - En jämförande demografisk studie av stad/landsbygd i Sverige år 1750–1800 med hänsyn till teorin ”urban graveyard”

Abstract

Förindustriella städer var under tidigmodern tid ofta smutsiga, osanitära, trångbodda platser där sjukdomar lätt kunde härja med hög dödlighet som resultat. Trots detta fanns en attraktionskraft i städerna. Där fanns ofta möjligheter i form av arbete och vid svåra missväxter tog sig många människor till städerna för att få tag på i alla fall lite mat. De osunda förhållandena i den för- industriella staden har gett upphov till teorin ”urban graveyard” som förutsätter att fler dog än föddes i städerna och att detta gjorde att det krävdes en tillströmning av immigranter från lands- bygden för att städerna skulle kunna växa. Teorin har dock ifrågasatts av flera forskare som menat att detta inte kan anses stämma på alla städer och att städers komplexitet gör att så enkla slutsatser inte går att dra. Syftet med denna studie har varit att kvantitativt utreda och jämföra två städer, Gävle och Karlstad, med två landsbygdsorter, Alfta och Fryksände under perioden 1750–1800. Detta för att utifrån ett flertal demografiska variabler kring dödlighet och tillväxt försöka finna mönster och skillnader som kan kopplas till den demografiska utvecklingen och teorin ”urban grave- yard” och som binder samman till de resultat som tidigare forskning har kommit fram till. Ur de många delundersökningarna som utförts har vissa huvuddrag kunnat fastställas som mer viktiga för den demografiska utvecklingen och möjligheterna till en naturlig tillväxt även utan immigranter. Karlstad har en svårare demografisk situation i enlighet med ovannämnda teori och drabbas värre både gällande den genomsnittliga dödligheten och vid försörjningskrisen 1771–73. I Gävle är situationen mer positiv och här återfinns inte bara en liten naturlig tillväxt utan även födelse- och dödstal som någorlunda väl följer snittet för Sverige. Resultatet visar att antagandet att städers ökande storlek också innebar ökande dödlighet bör ifrågasättas, i alla fall gällande mindre städer. Det visar även att den kvinnliga giftermålsåldern och fertiliteten hade en betydande roll för möjligheten till naturlig tillväxt. Missväxtperioders påverkan på städer fortsätter att vara osäker men ett havsnära läge tycks mer fördelaktigt vid försörjningskriser. Kanske det viktigaste resultatet med denna studie är att den bygger vidare på de forsknings- resultat som framkommit under de senaste 50 åren och ytterligare visar att förindustriella städer inte kan anses ha generella karaktäristik gällande den demografiska utvecklingen som kan app- liceras på alla städer. Det verkar troligt att städer visserligen hade en högre dödlighet än lands- bygdsorter. Men det starka behovet av immigranter för möjligheterna till tillväxt bör ifråga- sättas och städer måste precis som landsbygdsorter, regioner, nationer och världsdelar behand- las individuellt för att en full förståelse av dess inre struktur ska kunna utläsas och en komplett bild av den demografiska utvecklingen ska kunna ges.