Det är bara ett språk jag inte har En kvalitativ intervjustudie om upplevelsen av Vuxenutbildningen i Svenska för invandrare ur ett deltagarperspektiv

Abstract

Syftet med studien var att undersöka hur upplevelsen av Vuxenutbildningen i Svenska för invandrare beskrivs av tidigare deltagare efter ett visst antal år i Sverige, utifrån en distans till upplevelsen. Materialet utgjordes av sex personer födda i mellanöstern med eftergymnasial utbildning från sitt ursprungsland, vilka har levt i Sverige mellan fyra till sex år efter avslutad SFI-utbildning. Studien gjordes genom kvalitativa intervjuer som bearbetades genom kodning och tematisk analys där tre teman med tillkommande underteman framkom: Begränsad, Engagemang lyser igenom samt Hantering och framtid. Postkolonial teori och erkännandeteori användes som teoretiska ramverk för att analysera materialet, utifrån begrepp som exempelvis andrefiering, tillbördigt erkännande och missaktning. Resultatet visar att det finns vissa gemensamma nämnare bland respondenternas upplevelse av SFI-utbildningen så som viljan att komma vidare i en allt för långdragen process, att inte bli sedd för sin potential i en homogeniserad grupp samt att bli behandlad som ett barn eller mindre vetande i allmänhet. Upplevelsen av utbildningen i sin helhet skiljde sig åt mellan respondenterna och enskilda lärares personliga egenskaper eller känslan av engagemang och att bli satsad på var avgörande för slutupplevelsen. Respondenternas beskrivningar kan förstås i relation till upplevelsen av bemötande som ”den andre”, utifrån stereotypa föreställningar eller upplevelsen av att bli erkänd eller missaktad på olika sätt.