| dc.contributor.author | Falk, Ida | |
| dc.date.accessioned | 2022-02-23T11:36:41Z | |
| dc.date.available | 2022-02-23T11:36:41Z | |
| dc.date.issued | 2022-02-23 | |
| dc.identifier.uri | http://hdl.handle.net/2077/70762 | |
| dc.description | Våld i nära relationer och mäns våld mot kvinnor är ett stort hälsoproblem världen över där många kvinnor, men också barn i dessa familjer, lever i våld eller i konsekvenser av våld. Stora insatser har genomförts, så väl internationella som nationella, för att bromsa denna utveckling där vi i Sverige har förbundit oss till att efterfölja Europarådets konvention Istanbulkonventionen, om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och våld i hemmet. I Sverige har cirka var fjärde kvinna utsatts för någon form av partnervåld och var tredje vecka dödas en kvinna av en man som hon har eller har haft ett förhållande med. Endast cirka var tredje kvinna söker aktivt hjälp för sin utsatthet och de allra flesta vänder sig till hälso- och sjukvården. Även om kvinnorna inte själva berättar om våldet är de stora konsumenter av vård på grund av våldets olika hälsokonsekvenser där vårdpersonal inom primärvården besitter en strategisk position för att fånga upp dessa kvinnor. Läkare inom primärvården frågar idag relativt få kvinnor om de är eller har varit utsatta för våld i nära relationer och i huvudsak tillfrågas kvinnor om de uppvisar tecken på fysiska skador eller om de lider av psykisk ohälsa så som nedstämdhet och oro. Anledningen till detta är att frågor om våld än idag uttrycks vara stigmatiserade i så väl samhälle som inom vården med oro för att kränka individen och misstänkliggöra familjen samt att frågor om våld är svåra att handlägga då det inte finns någon konkret lösning på problemet. Ytterligare en anledning till att fler frågor om våld inte ställs idag är bristande kunskap om våld i nära relationer och förekomst av
våld i patientpopulationen. Även tidsbrist och bristande rutiner på arbetsplatsen beskrivs utgöra hinder för att ställa fler frågor om våld. En väg framåt för att öka möjligheten att avslöja mäns våld mot kvinnor är att införa rutinmässiga frågor om våld i nära relationer vid hälso- och sjukvårdsbesök. En annan utvecklingspotential handlar om förbättrade möjligheter att hänvisa patienten vidare för stöd och hjälp inom sjukvården men också mellan myndigheter. Allmänläkares attityder till att införa rutinmässiga frågor om våld är av delade åsikter där fler frågor om våld å ena sidan skulle kunna innebära att utsatta kvinnor identifieras i större utsträckning och bidra till minskad stigmatisering samt tydliggöra att vården ser allvarligt på problemet med mäns våld mot kvinnor. Å andra sidan skulle det vara svårt att införa med tanke på arbetsbördan i relation till tid och mottagningsstruktur inom primärvården. Rutinmässiga frågor i samband med förutbestämda mottagningsbesök eller i samband med vissa diagnoser ges som alternativt förslag i kombination med ökad kunskap hos allmänläkarna vilket skulle förbättra deras beslutsfattande processer att fråga om våld då de ser en anledning till detta som vid uppenbar indikation eller vid misstanke om våld. | sv |
| dc.description.abstract | Men's violence against women, barriers and difficulties for doctors at health centers to ask about exposure to violence - an interview-based study
Degree Project, Programme in Medicine, 2021
Institute of Medicine, Gothenburg, Sweden.
Author: Ida Falk
Introduction: Violence against women is a common global public health issue with major health problems. About one in four women in Sweden has been exposed to intimate partner violence during their lifetime. The health care system has a great responsibility in identifying these women and offering supportive care. Few studies have been conducted in Sweden that elucidate barriers in health care system to identify and help abused women.
Aim: To investigate difficulties in identifying women exposed to intimate partner violence by elucidate barriers and attitudes to raising the issue about violence at general practitioners at health centers in Sweden.
Methods: Interviews with nine primary care physicians, all working at health centers were conducted. Qualitative content analysis was used.
Results: Two themes emerged from the narratives. “General practitioners at health centers are limited in asking questions about violence, which is expressed through barriers at various
levels to bringing them up” and “Questions about violence are asked to a small extent and on
indication where thoughts of introducing routine questions contain a duality of both positive
and negative ideas”. Barriers consisted of feelings in the form of anxiety and fear which could
be present at the doctor or arise in the patient meeting. Lack of knowledge and time was also
identified. Routine questions about intimate partner violence would be good as it emerges
more if we ask but would be difficult to implement in the primary care settings today.
Conclusions: Questions about intimate partner violence are important to raise in primary care
and are done to a small extent by general practitioners today where increased knowledge and
structure are in demand. | sv |
| dc.language.iso | swe | sv |
| dc.subject | Content analysis, intimate partner violence, primary care, physician. | sv |
| dc.title | Mäns våld mot kvinnor, hinder och svårigheter hos läkare på vårdcentral att fråga om våldsutsatthet – en intervjubaserad studie | sv |
| dc.type | Text | |
| dc.setspec.uppsok | Medicine | |
| dc.contributor.department | University of Gothenburg / Institute of Medicine | eng |
| dc.contributor.department | Göteborgs universitet / Institutionen för medicin | swe |
| dc.type.degree | Student essay | |
