Lactate dehydrogenase and albumin as predictive markers for treatment response in sarcoma patients
Abstract
ntroduction: Sarcomas are rare cancer diseases. During treatment and follow up patients are primarily monitored with radiology. Due to lacking sensitivity, detection of early relapses is challenging using this method. It also exposes patients for radiation doses that might be harmful. Lactate dehydrogenase (LDH) and albumin are biomarkers that have been shown to indicate increased overall survival in sarcoma patients; additionally, they are measured in clinical routine. No prior study, in our knowledge, have investigated these markers as predictive factors for treatment outcome.
Aim: The aim of this study was to evaluate baseline LDH and albumin as predictive markers for treatment response at first radiology evaluation. The second aim was to explore if any other clinical or patient related factor could be associated with the baseline levels of LDH and albumin. In a subset of patients, we also explored how LDH, and albumin levels varied over time.
Methods: In a retrospective observational study we analysed 33 patients diagnosed with different types of sarcomas. Patients were monitored from start of treatment until their first radiology evaluation. Treatment response was evaluated from radiologic or histologic examinations. Correlation analyses were performed between different subgroups.
Results: There was no significant difference in LDH (p = 0.211) and albumin levels (p = 0.779) between responders and non-responders at baseline. We found a correlation between LDH and aspartate aminotransferase (AST), alkaline phosphatase (ALP), sarcoma subtype and lung metastases, respectively. Further, correlations were observed between albumin and creatinine and performance status, respectively. The levels of LDH and albumin correlated to some degree to clinical outcome over time.
Conclusions: Baseline LDH and albumin levels display no value as predictive factors for treatment response in the studied patient cohort
Degree
Student essay
Other description
I den här studien undersökte vi förekomsten av två markörer som man kan hitta i blodet: laktat-dehydrogenas (LD) och albumin. Vi ville undersöka om dessa kunde användas för att förutsäga behandlingsresultat hos patienter med sarkom, eftersom det i nuläget saknas bra metoder för detta.
Sarkom är ett samlingsnamn för över 70 olika cancerdiagnoser i skelett- och mjukdelar. Det är en ovanlig cancergrupp som utgör mindre än 1% av all cancer i Sverige. 5-årsöverlevnaden är ca 65%, vilket är lägre än för många vanligare cancersjukdomar. Sjukdomen drabbar alla åldrar, men blir vanligare i högre åldrar. LD är ett protein som finns i kroppens alla celler. Nivån av LD i blodet stiger när celler går sönder. Albumin är också ett protein som finns i blodet. Vid inflammation i kroppen (exempelvis vid cancer) sjunker albuminnivån i blodet. Låga nivåer av albumin och höga nivåer av LD har i tidigare studier visats ge en sämre canceröverlevnad.
Att bättre kunna följa sarkompatienter med hjälp av blodprover skulle förbättra omhändertagandet av patienterna. Detta genom exempelvis snabbare utvärdering av behandlingsresultat, tidigare upptäckt av canceråterfall och avgöra när det är lämpligt att röntga en patient för att använda vårdens resurser så smart som möjligt. Därför ville vi undersöka om man med hjälp av två vanliga blodprov, som mäts på alla sjukhuslaboratorier i Sverige, kunde få en indikation på om patienten skulle svara på behandling. Vår studie omfattade 33 individer som alla hade gett sitt samtycke till att delta. Studiematerialet samlades in genom att vi sökte i patienternas journaler efter specifika faktorer, till exempel hur patienterna skattade sin fysiska aktivitetsnivå innan behandling och behandlingssvar. Studiepopulation delades in i två grupper utifrån huruvida de svarat på behandling eller ej. Detta gjordes via röntgenundersökningar vid första uppföljande röntgen eller vävnadsprover (biopsier) från tumören efter operation. Data illustrerades i grafer och vi använde sedan statistiska metoder för att analysera resultatet och se om en skillnad förelåg mellan grupperna.
Vi kom fram till att dessa markörer inte gav någon fingervisning om huruvida patienten svarar på behandling. Däremot sågs en koppling mellan blodproverna och andra faktorer. Till exempel att LD verkade ha ett samband med förhöjda lever- och skelettprover, skelettsarkom och metastasförekomst. Detta tolkade vi som att provet var ospecifikt, det vill säga att provet kan vara förhöjt av olika orsaker samt att det kan finnas ett möjligt samband mellan LD och tumörvolym. Men för att säkert kunna svara på om detta samband faktiskt finns och hur det kan användas i vården av patienter så måste ytterligare studier göras. Vad gäller albumin, så noterade vi lägre albuminnivåer hos patienter med lägre självrapporterad fysisk aktivitetsnivå. Detta stämmer överens med tidigare forskning.
Den här studien visade inga tydliga samband. Utifrån tidigare studier vet vi att proverna har ett värde för att förutsäga prognos hos cancerpatienter. Förhoppningen är därför att dessa markörer i framtiden kommer att kunna användas tillsammans med nya, mer specifika markörer för att bättre följa sarkompatienter och förbättra deras situation.
Collections
View/
Date
2022-02-23Author
Soomägi, Amanda
Keywords
lactate dehydrogenase, albumin, predictive, sarcomas, biomarkers
Language
eng