Show simple item record

dc.contributor.authorNorén, Carl
dc.date.accessioned2022-02-24T08:56:18Z
dc.date.available2022-02-24T08:56:18Z
dc.date.issued2022-02-24
dc.identifier.urihttp://hdl.handle.net/2077/70799
dc.descriptionDe senaste tre decennierna har förekomsten av psykisk ohälsa ökat stadigt i Sverige och många andra västländer. Denna ohälsa leder till långa sjukskrivningar och stort personligt lidande för de drabbade, liksom stora kostnader för samhället. I Sverige är det utmattningssyndrom som är den diagnos som står för den största ökningen i fråga om sjukdagar. Än så länge är Sverige det enda landet som använder utmattningssyndrom som diagnos. I andra länder diagnosticeras motsvarande patienter typiskt med ångest, depression eller andra stressrelaterade diagnoser. Patienter som diagnosticeras med utmattningssyndrom uppfyller ofta även kriterierna för depression eller ångest vid något tillfälle under sjukdomsförloppet, men spektrumet av symtom samt sjukdomens förlopp anses ändå vara tillräckligt olika mellan dessa diagnoser för att de ska klassificeras som olika diagnoser. Inom psykiatrin är det vanligt med denna typ av överlapp mellan diagnoser, men tanke på att behandling och förebyggande arbete kan skilja sig åt för överlappande sjukdomstillstånd är det av stort värde både för den enskilda individen och för samhället i stort att diagnosen sätts korrekt. Om man hade funnit mätbara anatomiska skillnader som stöder diagnosen utmattningssyndrom hade det kunna vara till stor hjälp både för diagnostik, val av behandling och för att upptäcka sjukdomen tidigt. På senare år har magnetkamerastudier påvisat neuroanatomiska förändringar i hjärnan hos personer med utmattningssyndrom. Men, antalet studier är fortfarande få och resultaten är än så länge inte entydiga. Syftet med detta arbete var därför att undersöka om neuroanatomiska förändringar som tidigare påvisats hos personer med UMS återfinns i en relativt stor population med patienter sjukskrivna för UMS jämfört med kontroller, samt att undersöka om det finns något samband mellan graden av UMS och hjärnförändringar. I studien inkluderades 70 personer sjukskrivna för utmattningssyndrom och 70 kontrolldeltagare. Hjärnavbildning genomfördes med magnetkamera, och graden av utmattningssyndrom mättes via självskattade frågeformulär. Analyserna visade ingen signifikant skillnad mellan gruppen med utmattningssyndrom och kontrolldeltagarna i volym gråsubstans i någon av de valda hjärnstrukturerna. Inte heller hittades några signifikanta samband mellan volymen gråsubstans i dessa strukturer och grad av utmattningssyndrom.sv
dc.description.abstractBackground: The incidence of stress related disorders, such as exhaustion disorder (utmattningssyndrom in Swedish), has been steadily on the rise in western countries in the last three decades. Exhaustion disorder is a result of prolonged exposure to occupational and emotional stress and has a variety of symptoms including mental fatigue, problems with memory and concentration, sleep disorders and physical exhaustion among other things. Recently, neuroimaging studies have demonstrated neuroanatomical changes as a result of exhaustion disorder. However, the extent to which neuroanatomical changes correlate with the degree of exhaustion is poorly understood. Aim: The aim of this project was to examine if neuroanatomical changes previously observed in exhaustion disorder could be found in a population of patients on sick leave for exhaustion disorder compared to healthy controls, and to examine if the level of exhaustion correlated with the levels of anatomical changes. Methods: 70 participants on sick-leave from exhaustion disorder and 70 control participants were included in the study. UMS and other clinical variables were collected through self-report questionnaires, and brain imaging data was obtained using magnetic resonance imaging (MRI). To assess brain anatomy, voxel based morphometry was used to extract gray matter volumes in specific regions of interest previously associated with changes in stress related disorders, namely the amygdala, caudatus, putamen, hippocampus, anterior cingulate cortex and the frontal cortex. Results: No significant group differences were found between the study population and the control participants in any of the analyzed anatomical areas. Also, no correlation between neuroanatomical changes and the studied background factors was found. Conclusion: The findings of neuroanatomical changes in exhaustion disorder from previous studies could not be replicated in the present study. The degree to which exhaustion disorder is associated with anatomical changes is therefore unclear.sv
dc.language.isoswesv
dc.subjectMRI, Biomarkerssv
dc.titleNeuroanatomiska förändringar vid utmattningssyndromsv
dc.typeText
dc.setspec.uppsokMedicine
dc.contributor.departmentUniversity of Gothenburg / Institute of Medicineeng
dc.contributor.departmentGöteborgs universitet / Institutionen för medicinswe
dc.type.degreeStudent essay


Files in this item

Thumbnail

This item appears in the following Collection(s)

Show simple item record