| dc.contributor.author | Sjölin, Filippa | |
| dc.date.accessioned | 2022-02-24T09:09:20Z | |
| dc.date.available | 2022-02-24T09:09:20Z | |
| dc.date.issued | 2022-02-24 | |
| dc.identifier.uri | http://hdl.handle.net/2077/70801 | |
| dc.description | Operation, strålbehandling, cellgifter, antihormonell behandling… Efter det omskakande
bröstcancerbeskedet kommer för många patienter nästa smäll, den tuffa behandlingen.
Behandlingen innebär för många patienter besvärliga biverkningar, och det är inte alla som
gynnas av att få flera olika typer av behandling. Den här studien undersökte effekten av
strålbehandling och hur nyttan varierar med bröstcancerns egenskaper, och försökte
identifiera patienter där det gör mer skada än nytta att kombinera olika behandlingar.
Behandlingen av bröstcancer inkluderar nästan alltid kirurgi, som ofta följs av
strålbehandling, cellgifter eller antihormonell behandling. Antihormonell behandling kan ges
vid hormonkänslig tumör, det vill säga en tumör som har en tillväxteffekt av kvinnligt
könshormon. Dessa behandlingar syftar till att eliminera eventuella kvarvarande tumörrester i
kroppen efter operationen, och minskar risken för canceråterfall. Tyvärr medför behandlingen
ofta biverkningar. Strålbehandling kan till exempel ge hudbiverkningar och i värsta fall
påverka hjärtat och lungorna, och antihormonell behandling ger ofta symptom som liknar
klimakteriebesvär.
Studien tittade på effekten av strålbehandling och hur den skiljde sig mellan olika patienter.
Det finns tidigare studier som pekar mot att hormonkänsliga tumörer kan ha bättre effekt av
strålbehandling än andra, detta samband ville man undersöka. Man försökte även identifiera
egenskaper hos patienter som hade en mycket låg risk för återfall trots att de inte hade fått
strålbehandling respektive antihormonell behandling. För patienter med liknande egenskaper
skulle man i framtiden kunna överväga att helt avstå från antingen det ena eller det andra, för
att bespara patienten besvär med biverkningar. I studien granskades patientjournaler från 530
kvinnor i Västra Götaland som fick bröstcancer under 90-talet. Patienternas egenskaper
noterades, och man jämförde andelen av de strålbehandlade och de icke strålbehandlade
patienterna som fick ett återfall inom tio år efter operationen.
Resultaten visade att 35 procent av patienterna hade fått ett återfall inom 10 år.
Strålbehandling ökade överlevnaden och minskade risken för återfall med mer än hälften, men
tumörens hormonkänslighet påverkade inte effekten av strålbehandlingen. Bland patienter
som inte fått antihormonell behandling fanns en grupp av patienter där endast åtta procent fått
återfall inom tio år, dessa patienter hade en liten tumör och hade fått både cellgifter och
strålbehandling. I en annan grupp fick sju procent återfall, där var patienterna över 50 år vid
diagnos, de hade en hormonkänslig tumör utan spridning, som opererats bort med goda
marginaler runtom, och de hade fått strålbehandling. Det var däremot få patienter som hade en
låg återfallsrisk utan strålbehandling, som verkade gynna de allra flesta.
Sammanfattningsvis bekräftade den här studien att strålbehandling är en viktig del i
behandlingen av bröstcancer. Effekten var utmärkt för alla patientgrupper och påverkades inte
av tumörens hormonkänslighet. Två patientgrupper identifierades, där återfallsrisken utan
antihormonell behandling var så låg att man för liknande patienter i framtiden kan tänka sig
att avstå från denna behandling. Detta skulle möjliggöra riktade insatser hos patienter som
verkligen behöver det och bespara andra patienter onödiga biverkningar. | sv |
| dc.description.abstract | Introduction: Radiotherapy (RT) reduces the risk of breast cancer recurrence after breast
conserving surgery (BCS). Radiosensitivity may be influenced by tumour oestrogen receptor
(ER) status. However, most patients do not develop recurrences even without adjuvant
treatment.
Aims: This thesis aimed to describe the effect of RT on recurrence, and determine if ER
status influenced this effect. A further aim was to identify patients with a sufficiently low
recurrence risk without RT, and without endocrine therapy, that omission of this treatment
may be considered.
Methods: 530 breast cancer patients treated with BCS were included in this retrospective
study. Medical records were reviewed. Primary outcome was locoregional recurrence (LRR),
secondary outcomes were distant recurrence, any recurrence and death. Cox regression was
used to obtain hazard ratios. A LRR rate <10% in 10 years was considered a low risk.
Results: RT reduced the 10-year risk of LRR by 73%, any recurrence by 62%, and the 15-
year risk of death by 48%. ER status did not influence the RT effect on LRR (pinteraction=
0.287). One small group was identified where none had a LRR without RT, and two groups
with LRR rates of 7.4% and 8.3% without endocrine treatment.
Conclusion: RT reduced the risk of recurrence substantially. Overall survival improved,
although this should be interpreted with care due to confounding factors. ER status did not
predict RT effect. Two groups were identified where omission of endocrine treatment might
be considered, but regarding RT the number of patients was too low to draw any conclusions. | sv |
| dc.language.iso | eng | sv |
| dc.subject | breast cancer, radiotherapy, breast conserving surgery, breast cancer recurrence | sv |
| dc.title | Selection of treatment modalities and significance of oestrogen receptor status on the benefit of radiotherapy after breast conserving surgery for breast cancer | sv |
| dc.type | Text | |
| dc.setspec.uppsok | Medicine | |
| dc.contributor.department | University of Gothenburg / Institute of Medicine | eng |
| dc.contributor.department | Göteborgs universitet / Institutionen för medicin | swe |
| dc.type.degree | Student essay | |
