Det flexibla distansarbetet - eller? Sambandet mellan autonomi och anställdas upplevelse av distansarbete

Abstract

Till följd av den globala covid-19-pandemin har många anställda tvingats ställa om till distansarbete. Studier under det senaste decenniet har ofta sett en ökad flexibilitet i arbetslivet till följd av ökat distansarbete, dock lyfter nya studier resultat som pekar på potentiella risker med ökat distansarbete. Med utgångspunkt i Deci och Ryans (2000) självbestämmandeteori undersöker föreliggande studie potentiella samband mellan upplevd grad av autonomi och välmående, omfattning och upplevelsen av distansarbete samt valmöjligheten till att arbeta på distans. Dessutom undersöks om anställda som arbetar på distans upplever en högre grad av autonomi än de som arbetar på plats. Genom en enkätbaserad tvärsnittsstudie samlades data in från 65 anställda som arbetat under pandemin. Samband mellan variablerna testades genom korrelationsanalyser, variansanalyser och icke-parametriska tester. Resultatet visade ingen skillnad i upplevd autonomi för de som arbetat på distans jämfört med de som arbetat på plats. Ett positivt samband hittades mellan autonomi och välmående, men inte att det samvarierade med omfattningen av distansarbete. Utöver det fanns inga signifikanta samband för grad av autonomi, upplevelse av distansarbete och valmöjlighet. På grund av det låga antalet deltagare kan inga säkra slutsatser dras utan ger främst indikationer som kan utforskas mer i kommande studier.