Show simple item record

dc.contributor.authorBakken Wold, Ane
dc.date.accessioned2022-05-23T13:15:05Z
dc.date.available2022-05-23T13:15:05Z
dc.date.issued2022-05-23
dc.identifier.urihttps://hdl.handle.net/2077/71773
dc.descriptionHypertrofisk kardiomyopati är en vanlig genetisk sjukdom som gör att hjärtmuskelväggen blir förtjockad. Symptombilden kan variera stort, en del har nästan inga symptom, medan andra har större besvär med betydande funktionsnedsättning. Hjärtat består av två förmak och två kammare. Hos patienter med hypertrofisk kardiomyopati är det oftast den väggen som separerar de två kamrarna som blivit förtjockad. Denna vägg kallas för septum. När septum blir tjockare än vanligt resulterar detta i ett ökat motstånd i utflödesdelen från hjärtats vänstra kammare ut i kroppens huvudpulsåder, detta kallas för Hypertrofisk obstruktiv kardiomyopati. Symtomens allvarlighetsgrad är relaterad till motstånden kamrarna måste överkomma för att pumpa ut blodet ur hjärtat. De vanligaste symptomen patienter upplever är andfåddhet vid träning, generell trötthet, bröstsmärta, yrsel och svimning. Behandlingen av hypertrofisk obstruktiv kardiomyopati består först av att minska symptomen med hjälp av läkemedel. Patienter som fortfarande har symptom trots läkemedelsbehandling kan bli aktuella för invasiv behandling. Det finns två invasiva behandlingsmetoder. Den första och äldsta metoden är kirurgi. Den nyare och mindre invasiva metoden är alkoholablation (ASA). Vid ASA börjar man proceduren på samma sätt som vid en ballongsprängning, dvs man för in en slang i ett stort kärl i handleden eller ljumsken som leder till hjärtat. Väl framme med slangen i hjärtat tillförs alkohol i det kärlet som ger blod till den förtjockade delen av hjärteväggen. Injektionen av alkohol gör att det orsakas en liten infrakt i hjärtmuskeln. I vanliga fall tänker man att en hjärtinfarkt är något farligt och något man vill undvika, men i detta sammanhangen är hjärtinfarkten faktiskt själva behandlingen. Efter det framkallade infrakten sker en naturlig omorganisering av hjärtmuskelcellerna, där vanliga hjärtmuskelceller blir till fibrotiska fibrer, likt som i ett ärr. Omorganiseringen resulterar i en tunnare hjärtmuskelvägg, vilket gör att blodet kan flöda lättare från hjärtat och ut i kroppen. Syftet med studien var att utvärdera behandlingsresultatet hos patienter som behandlats med ASA. Studien inkluderade 68 patienter. Patientens fysiska förmåga i vardagen kan mätas med den så kallade New York Heart Association (NYHA) funktionella klassificeringen. I NYHA klassificeringen betyder nivå 1 inga hinder i vardagen och nivå 4 betyder att patienten har markanta hinder i sin vardag. I denna studien såg man en förbättring av fysisk förmåga, och man såg en förbättring från en genomsnittlig NYHA nivå på 2,8 innan behandling till nivå 2,1 efter behandling med ASA. Blodets förhöjda motstånd ut ur hjärtat blev också förbättrat. Innan behandlingen med ASA hade patienterna en median på motståndet ut ur hjärtat på 81 mmHg. Detta motstånd blev reducerat till 20 mmHg efter behandlingen med ASA. Konklusionen som kan dras utifrån resultaten i denna studie är att ASA är en effektiv form för behandling av utvalda patienter med Hypertrofisk obstruktiv kardiomyopati.en_US
dc.description.abstractBackground: Hypertrophic Cardiomyopathy is the most common of the inherited cardiomyopathies. When the hypertrophic myocardium affects the interventricular septum, it can cause left ventricular outflow tract obstruction (LVOTO), resulting in Hypertrophic obstructive cardiomyopathy (HOCM). Patients are treated with negative ionotropic drugs in order to relieve symptoms. Patients who still have symptoms while on appropriate medical therapy are candidates for septal reduction therapy. Septal reduction therapy includes myectomy and the newer and less invasive alternative of alcohol septal ablation (ASA). Aim: To describe the group of patients who have been treated with ASA at Sahlgrenska University Hospital and assess the effectiveness of treatment. Methods: In this study, we used an observational cohort design. The cohort included 68 patients with HOCM who received treatment with ASA. Data was collected from preexisting medical records. Results: There was a reduction in New York Heart Association (NYHA) functional class from a mean of 2.8 at baseline to 2.1 at the time of follow-up (p<0.001). A decrease in LVOTO from a median of 81 mmHg to 20 mmHg was documented after treatment with ASA (p<0.001). The dosing of beta-blockers was reduced from a median of 175 mg/day at baseline to 150 mg/day at the time of follow-up examination (p=0.016). At baseline, 22.4% of patients had the anti-arrhythmic drug Disopyramide. This number was reduced to 11.5% at the time of follow-up (p=0.021). Time to follow-up after intervention had a mean of 6.3 months. Conclusion: ASA is an effective form of septal reduction therapy for selected patients with HOCM. Reduction of LVOTO led to symptomatic improvement for most of the patients. In addition, the observed reduction in use and dose of beta-blockade and Disopyramide after treatment with ASA further supports the effectiveness of treatment.en_US
dc.language.isoengen_US
dc.subjectHypertrophic obstructive cardiomyopathy, Septal reduction therapy, Alcohol septal ablation, Hypertrofisk obstruktiv kardiomyopati, alkoholablation, behandlingsresultaten_US
dc.titleThe effects of treatment with alcohol septal ablation in patients with Hypertrophic obstructive cardiomyopathyen_US
dc.title.alternativeBehandling av förtjockad hjärtevägg med alkoholablationen_US
dc.typeText
dc.setspec.uppsokMedicine
dc.contributor.departmentUniversity of Gothenburg / Institute of Medicineeng
dc.contributor.departmentGöteborgs universitet / Institutionen för medicinswe
dc.type.degreeStudent essay


Files in this item

Thumbnail

This item appears in the following Collection(s)

Show simple item record