Psykodynamiska terapeuters förståelse av bortträngning – en tematisk analys

Abstract

Bortträngning är ett centralt begrepp inom psykodynamisk psykoterapi. Begreppet har en lång och brokig historia inom psykodynamisk idéhistoria och är svårt att enhetligt definiera. Dessutom har bortträngning av traumatiska minnen blivit ett kontroversiellt ämne, både inom psykologi och i media. Syftet med denna studie var att bidra till en fördjupad förståelse av begreppet bortträngning. Tre kvinnliga och fyra manliga psykodynamiska psykologer och/eller psykoterapeuter i åldrarna 37-77 år intervjuades. Intervjuernas transkript analyserades därefter med tematisk analys. Resultatet visade att deltagarna förstod bortträngning som ett inre beteende man behöver upprätthålla, med funktionen att undanhålla överväldigande smärtsamt psykiskt innehåll från medveten uppmärksamhet. De förstod även bortträngning som ett automatiskt och omedvetet beteende, som kan utföras på vilken typ av psykiskt innehåll som helst, inklusive minnen, och som framför allt uppstår i relation till andra människor. Studiens slutsatser är att bortträngning kan förstås som ett aktivt om än automatiskt beteende som måste upprätthållas, samt att bortträngning kan förstås som ett sätt att bevara viktiga relationer genom att censurera oss själva. Deltagarnas förståelse av bortträngning har också paralleller till de beforskade begreppen inattentional blindness och kognitiv dissonans. Bortträngning av traumatiska minnen kan även förstås som ett aktivt undanhållande av minnena, snarare än glömska.