"Sen vet man att man vill behandla alla lika" - en undersökning av hur pedagoger bemöter pojkar och flickor i förskolan.

Abstract

Sammanfattning: Vårt syfte med arbetet var att göra en jämförelse mellan pedagogernas egna reflektioner över hur de bemöter pojkar och flickor och hur de sedan agerar gentemot pojkarna och flickorna i vardagliga situationer i förskolan.

För att ta reda på detta använde vi oss av intervju som metod för att sedan filma pedagogerna i tre olika situationer; måltid, kapprum och samling. Vi har sedan analyserat materialet och med hjälp av tidigare forskning, pedagogernas egna reflektioner och våra egna åsikter fört en diskussion om resultatet.

Det vi har kommit fram till efter att ha bearbetat materialet är att pedagogerna inte bemöter pojkar och flickor så lika som de trodde sig göra i intervjun. Pedagogernas förhoppning var att de bemötte barnen efter deras individuella förutsättningar; såsom ålder, intressen m.m. och inte efter barnens kön. Vid videofilmningen framgick det att flickorna inte fick lika mycket hjälp eller uppmärksamhet som pojkarna. Pedagogernas egna reflektioner efter att ha sett filmen var att flickorna är så duktiga och självgående medan pojkarna behöver dämpas i förebyggande syfte genom samtal. Men de menade också att vissa saker de gör bör förändras.

Att som blivande pedagog vara medveten om hur man bemöter pojkar och flickor är oerhört relevant för den framtida yrkesrollen. Vi måste ge pojkar och flickor samma möjlighet att utvecklas till hela människor och inte låsa oss vid stereotypa könsroller.