Expropriation - den sista utvägen. En studie om syftet för expropriation under 1960-talet i Göteborg

Abstract

Denna studie undersöker de huvudsakliga syften som låg till grund för expropriation under 1960-talet i Göteborg. Expropriation är ett planeringsverktyg som inskränker individens lagstadgade rätt att förfoga över sin egendom. Beslut om expropriation fattas då man menar att valet att expropriera marken kommer att bidra till ett bättre samhälle, att det är för det allmännas bästa. Det finns dock få studier som undersöker mark som exproprierats, här har därmed en kunskapslucka identifierats. Under 1960-talet blomstrade Sveriges ekonomi, uppbyggnaden av välfärdsstaten sammanflätades med den fysiska planeringen genom idén om att det är möjligt att med offentligt styrda medel bygga ett bättre samhälle. Välfärdsbygget innefattade därmed flera former av fysisk planläggning, inklusive byggnation av bostäder, industrialisering och ett ökat fokus på det bilburna samhället. Vilket gör 1960-talet till en intressant tidsperiod att undersöka. Studien undersöker därför områden som exproprierats i Göteborg av någon del av den offentliga sektorn under tidsperioden 1960-1969. Detta görs med hjälp av en innehållsanalys av de officiella domsluten som finns dokumenterade i Expropriationsdomstolen i Göteborgs rådhusrätt och magistrat. Det insamlade materialet analyseras med ett teoretisk ramverk som menar att planeringsideal är starkt kopplade till de rådande politiska och ekonomiska idealen. Resultatet av studien visar att de vanligaste syftena för expropriation var bostadsbyggande, främst på outnyttjad mark belägen i stadsperiferin, samt byggnation av motortrafikleder inklusive kringliggande väginfrastruktur. Studien visar också att marken som exproprierades i Göteborg under 1960-talet enkom är pusselbitar i stora planeringsprojekt som genomfördes med mål om ökad tillväxt och välfärd.