| dc.description.abstract | Syfte: Syftet med vårt arbete är att se hur kopplingen mellan Rosenbergs NVC- teori och
förskolans verksamhet kan se ut.
Huvudfrågor: Hur kopplar pedagogerna NVC- processen till praktiken, vad krävs det för
förutsättningar när pedagoger ska anamma denna/detta metod/ förhållningssätt och vilken
funktion fyller NVC för pedagogerna i förskolan?
Material och metod: Uppsatsen bygger på material i form av litteratur, film, artiklar. Den
bygger också på en kvalitativ intervjustudie med fyra pedagoger på två förskolor i
Stenungsund.
Resultat: Vår studie visar att pedagogerna framför allt har tagit fasta på att lyssna på barnen
och bekräfta dem, i användandet av NVC. Det gör de vid konkreta situationer när barnen är
ledsna och arga, främst vid strukturrelaterade konflikter. För att kunna använda NVC har
pedagogerna gjort teorin till sin egen, genom att plocka bitar eller komplettera med andra
teorier. Vi har fått fram att de krävs olika förutsättningar när pedagoger ska anamma
denna/detta metod/förhållningssätt. Förutsättningarna är; tid i olika perspektiv, vilja, stöd
sinsemellan, stöd utifrån, kursens tid på dygnet och möjligheten att påverka kursen. Vi har
även kommit fram till att NVC fyller olika funktioner för pedagogerna. Det går att dela in
dem i fem funktioner; medvetenhet, metod, förhållningssätt, yrkesspråk och medel för att
uppfylla läroplanen.
Betydelse för läraryrket: Vi anser att utvecklingsarbeten är viktiga för såväl den enskilde
pedagogen som för hela verksamhetens utveckling. Det handlar om att stärkas i sin
lärarprofession så att den komplexa vardagen görs begriplig och spännande, och hjälper
pedagogen att uppfylla styrdokumenten på ett tillfredställande sätt. Vårt examensarbete ger en
inblick i hur ett sådant utvecklingsprojekt kan se ut och vilka möjligheter samt hinder som kan
uppkomma. | swe |
