"Det går att överleva utan lek men inte leva" En studie om pedagogers förhållningssätt till barn som inte leker

Abstract

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Anledningen till att vi valt ta upp ämnet om barn som inte leker var att vi sett fall ute i verksamheten där barn stått utanför gemenskapen. I läroplanen för förskolan poängteras det att man ska skapa en trygg miljö för barnen samt att leken är viktig för barns utveckling och lärande (Lpfö, 1998). Frågan vi ställde oss var: Vad händer med de barn som inte leker? Hur arbetar man med att få med alla barn in i leken ute i verksamheten och vad har pedagogerna för syn på det hela? Frågorna bidrog till att sedan bli vårt syfte i arbetet.

Metoden bygger på intervjuer med tio verksamma pedagoger ute i förskolan. Genom vår undersökning fann vi att pedagogerna ute i verksamheten är väldigt medvetna och kunniga. Deras genomgående tankar kring leken är att den har en betydande roll för barn. Genom leken anser pedagogerna att barnen lär sig fungera socialt, bearbeta upplevelser och att den också är en förberedelse för vuxenlivet.

Respondenterna betonar att de hela tiden måste finnas till hands och se barnen i deras lek. Något som nämndes flera gånger av våra intervjuade var att tryggheten är en grundförutsättning för att få verksamheten att fungera. Vårt arbete visar att pedagogerna har en förmåga att se och upptäcka barn som inte leker, samtidigt finns det ett eller flera leksvaga barn på näst intill alla avdelningar.

Utifrån detta menar vi att leken har en stor och betydelsefull roll, därför är det viktigt att ingen individ glöms bort. Alla måste få leka och som pedagog har man ett stort ansvar gentemot barnen att få dem med i gemenskapen:

"Man måste komma ihåg att vattna och vara rädd om alla sina blommor" (Folkman & Svedin, 003 s. 40-41)