En blöt historia, torr framtid? En lokaliseringsstudie av torvmark för våtmarksrestaurering i Tanum kommun, Västra Götaland

Abstract

Dränering av våtmarker är en bidragande orsak till ökade utsläpp av växthusgaser, mer övergödning i hav och vattendrag samt minskad biologisk mångfald över hela världen. Att restaurera våtmarker kan vara en effektiv åtgärd för att förhindra de negativa effekterna av dräneringen. Denna studie använder sig av GIS och fältarbete som metod för att lokalisera torvmarker och kvantifiera den nytta som våtmarksrestaurering på dessa marker kan bidra med funktion för att begränsa Tanum kommuns utsläpp av växthusgaser, minska övergödningen och gynna gäddans fortplantning, eftersom gäddan fyller en viktig funktion i ett väl fungerande ekosystem. Resultatet består av 6 stycken torvmarker där våtmarksytor har projekterats och dess respektive funktion kvantifierats efter ett antal kriterier. Torvmarkernas potentiella multifunktionalitet har därefter utvärderats. Resultatet består av teoretiska beräkningar och uppskattningar i fält och visar främst på en relativ skillnad mellan de utvärderade markerna och deras potential för att uppnå respektive funktion. Om samtliga våtmarker skulle restaureras kan kommunens utsläpp av växthusgaser begränsas med upp till 227 ton CO₂e/år, näringsläckage från 342,7 ha åkermark kan begränsas och åtminstone 3 av de 6 våtmarksytorna har, vid restaurering, fullgoda förutsättningar som attraktiva lekmiljöer för gäddan.