ÄLDRE EKARS TILLVÄXT - Naturvård, föryngring och inventeringsmetoder

Abstract

Ekar (Quercus sp) utgör en viktig del av den svenska biologiska mångfalden då mer är 2000 arter kan anknytas till äldre ekars bark, krona och håligheter. Eken var betydligt vanligare förr, men skogsbruket och förändrad landanvändning har gjort ekar och andra ädellövträd till en alltmer sällsynt del av trädbeståndet. Stora delar av Sveriges äldre ekbestånd ingår i Naturvårdsverkets åtgärdsplan för särskilt skyddsvärda träd. I Gunnebos kulturreservat i Västra Götalandsregionen återfinns många ekar som uppfyller kraven för åtgärdsplanen. Detta projekt har återinventerat ekar i Gunnebo som tidigare besökts år 2012 med syftet att undersöka vilka parametrar som påverkar äldre ekars tillväxt i området. Ekarnas diameter mättes tillsammans med flertalet parametrar vilka troddes skulle kunna förklara tillväxt. Föryngring har dokumenterats och värdet av enklare inventeringar såsom den utförd år 2012 har granskats. Studien redovisar att det på grund av brist på förklaring av mätningsmetoder år 2012 inte gick att återupprepa datainsamling av diametermått. Detta kan bidra till avsaknad av statistiskt signifikanta skillnader i tillväxt mellan träd med olika grader ljustillförsel, status (vitalitet), kronutveckling eller vårdbehov. Öppenhet runt kronan, andelen döda grenar i kronan och trädens ålder testades som förklarande variabler för ekars relativa tillväxt utan statistiskt signifikanta resultat. ’Andel döda grenar’ hade dock en tendens till signifikans. Variablerna kan fortfarande vara relevanta för ektillväxt och det icke signifikanta statistiska resultatet kan bero på mätfel av diametern och osäkra mått på variablerna. Föryngringen av ekar i Gunneboområdet visade sig vara mycket liten och naturvårdsåtgärder som stängsling av ekplantor, frihuggning och lokal odling och plantering föreslås. För enklare inventeringar, såsom den utförd år 2012, rekommenderas nya standardiserade mätmetoder, bland annat markering av mätplats på ekstammen.