dc.description.abstract | Djurparken som fenomen har på senare tid blivit föremål för debatt i frågor om djurvälfärd,
och har därmed i takt med dess framväxt ifrågasätts gällande djurens livsvillkor. Studien
undersöker därför djurvårdarens perspektiv och dess relation till djurparksdjuren. Även deras
uppfattningar kring de icke-mänskligt levande, framförallt avseende djurens välbefinnande
och möjligheter att leva sitt autenticitet liv i fångenskap. Det analytiska ramverket omfattas
av posthumanistiska perspektiv kring ‘human-animal relations’, teorier och beskrivningar av
djurkategorierna tam, domesticerad och vild, samt idéer om djurparksmiljön, eller ‘zoo
architecture’, och hur denna kan tolkas och förstås. Studiens metodik utgörs av etnografiska
kvalitativa metoder, där datainsamlingsmetod består av deltagande observation i djurparker
och intervjuer med djurvårdare. I undersökningen har djurparksdjuret visat sig konstruerats
som en ny djurform som befinner sig någonstans mellan det tama, det vilda och det
konstgjorda på grund av den avsiktliga, såväl som oavsiktliga, socialiseringen i fångenskap.
Djurvårdaren synliggörs här som en viktig aktör för djurets välbefinnande och autenticitet. | en_US |