”Han ler inte längre. Vad ska jag göra?” - en studie om en lokal rekontextualisering av en policy för mottagande av nyanlända elever

Abstract

Syftet med föreliggande studie är att undersöka hur en lokal policy för mottagande av nyanlända elever rekontextualiseras lokalt i en skola. Studien synliggör de språkideologiska länkar och diskurser om flerspråkighet och nyanlända elever som framträder i denna rekontextualisering samt de hinder och möjligheter för rutinens utformning som framträder. Studien använder en kvalitativ metod med intervjuer, deltagande observationer och kritisk diskursanalys.

Resultatet visar att den aktuella policyn har en låg förankring på skolan och då rutinens syfte är att skapa en likvärdig utbildning för alla elever i kommunen blir rutinens låga förankring också en fråga om hur likvärdig den utbildning som erbjuds de nyanlända eleverna i kommunen faktiskt är. Resultatet visar också hur förberedelseklassens funktion tycks ha rekontextualiserats från förberedelseklass till introduktionsundervisning där två olika diskurser kopplat till likvärdighet framträder i denna rekontextualisering.

Vidare visar resultatet att de nyanlända elevernas ämneskunskaper kartläggs i låg utsträckning vilket kan påverka elevernas möjlighet att ta del av en likvärdig utbildning som tar sin utgångspunkt i deras språkliga behov och förutsättningar. De nyanlända elevernas situation i helklass är ett annat viktigt resultat som bland annat visar på hur undervisande lärare upplever en otillräcklighet i att stötta de nyanlända eleverna i ”ordinarie” undervisning.

Slutligen framträder i policyaktörernas yttranden diskurser om flerspråkighet som en resurs men också som en börda. Närvaron av en språkideologisk utgångspunkt där svenska är standardspråket, tillsammans med en diskurs om olikhet, där flerspråkiga elevers behov konstrueras som avvikande, skapar tillsammans en negativ bild av flerspråkighet där flerspråkiga individer konstrueras som avvikande vilket påverkar rutinens utformning i verksamheten.