Att arbeta med skolförbättring i en utmanade tid. En kvalitativ studie av rektorers syn på förutsättningarna att leda förbättringsarbete.

Abstract

Syfte: Syftet med studien är att få svar på hur rektorer resonerar, reflekterar och uppfattar sitt uppdrag och sina förutsättningar för att leda förbättringsarbete. Förväntningar och krav, skolans ledarskap, administration (huvudman) och skolkultur är de faktorer som jag har undersökt för att få en ökad förståelse för rektorns komplexa uppdrag. Teori: Uppsatsens teoretiska förankring hämtas från icke – affirmativa pedagogiska teorin. Icke – affirmativa pedagogiska teorin kan begreppsliggöra och begripliggöra de komplexa fenomenen och den roll som rektor har i skolförbättringsarbete. Att teorin vilar på en hermeneutiskt tolkande vetenskapsteori stämmer överens med studien. Metod: I studien valde jag kvalitativ metod där empirin inhämtas med hjälp av kvalitativa, halvstrukturerade intervjuer. Urvalet för intervjun blev en liten selektiv grupp rektorer, bestående av fem rektorer. Rektorerna som intervjuades var deltagare vid Skolverkets kurs för förbättringsarbete. En innehållsanalys gjordes för att ta fram gemensamma temaområden för förbättringsarbete. Temaområdena problematiserades mot litteratur som till övervägande del var från svensk forskning. Resultat: Rektorerna i studien ser på dessa undersökta faktorer mer som förutsättningar än som något komplext problem som påverkar förbättringsarbetet. Förstår inte rektorerna och deras chefer komplexiteten så blir problemlösningen därefter, och då hjälper det inte att det finns en tydlig utvecklingsorganisation och en lärandekultur på skolan. I detta finns också en risk att föreställningen att rektor ska lösa alla problem förstärks. Studien visar också på att man måste koppla ihop två faktorer, tid och förväntningar, när resultatet av förbättringsarbete ska bedömas. Skolorna i studien arbetar samtliga efter modellen att arbeta i små steg under lång tid och det innebär att tiden blir en begränsade faktor för det skolan vill uppnå. När det gäller den demokratiska styrningen av skolan visar studien på en skillnad mot tidigare studier att rektorerna upplevde ingen oro för politisk påverkning, utan såg sin chef som buffert mot politiken. Från cheferna kände rektorerna att de fick stöd och hjälp men kände sig inte utmanade av dem, men rektorerna upplevde stor frihet i sitt förbättringsarbete trots att de styrdes indirekt av ledningen