LEVA TILLSAMMANS: En antropologisk studie om människor i kollektiva boenden och deras roll i den globala strävan efter hållbarhet

Abstract

Den här studien undersöker hur människor som lever i kollektiva boenden förhåller sig till sin livssituation och till hållbarhet, vilket definieras av informanterna själva. Med utgångspunkten att vi lever i en tid där vi människor febrilt söker efter svaret på hur vi ska fortsätta leva på en snabbt föränderlig planet, är ambitionen att belysa den position som kollektivet har i den globala hållbarhetssträvan, nämligen en potentiell inspirationskälla och vägvisare. Huvudargumentet är att egenskaper som är vitala för att fortsätta leva i en värld i förändring, exempelvis förmågan att leva ut sin samhällskritik i praktiken och att våga ha utopiska visioner, återfinns hos människor som bor i kollektiv. Det övergripande teoretiska avstampet är kollektivet och medlemmarnas praktiker som cultural critique, ett symtom och ett försök till en lösning på den destruktivitet som råder på samhällsnivå, i det här fallet fortsatt kapitalism och individualism som leder till miljöförstöring och ett förändrat klimat. Arbetet är också inspirerat av antropologen Anna Tsings narrativ om hur vi kan, inte bara fortsätta leva utan också frodas, i en post-industriell och ”förstörd” värld. Studien är skriven på svenska och är baserad på deltagande observation och semi strukturerade intervjuer i tre boenden med vitt skilda egenskaper, där den gemensamma nämnaren är att människor själva använder ordet kollektiv som epitet för att beskriva sitt hem.