Kontextuella förståelser och sociala konstruktioner i förskollärares tal om undervisning i förskolan

Abstract

Undervisning är ett begrepp som historiskt och kulturellt inte använts i förskolan men som genom ändringar i förskolans styrdokument nu beskriver delar av förskolans uppdrag. Hur detta ska omsättas i förskolans praktik diskuteras ute på förskolorna och bland forskare. Föreliggande studie är ett bidrag till den diskussionen. Studiens övergripande syfte är att synliggöra förskollärares förståelser av begreppet undervisning samt de bakomliggande sociala konstruktioner som förståelserna grundas i. Med stöd i socialkonstruktionistisk teoribildning och en tematisk livsberättelseansats har intervjukonversationer genomförts med nio förskollärare. I studien undersöks på vilka sätt förskollärarna begreppsliggör undervisning i förskolan genom att analysera på vilka sätt de talar om begreppet undervisning. Vidare studeras talet om begreppets rekontextualisering och rekonstruktion i sociala processer och kontexter samt på vilka sätt förskollärarna gestaltar undervisning i talet om sin praktik. Den teoridrivna, empiriska analysen visade att de gestaltar undervisning på flera olika sätt. Denna insikt ledde till att olikheter och variation i deras förståelser blev framträdande och i fortsatt analys kunde tretton sociala konstruktioner av vad undervisning är beskrivas. Studiens huvudsakliga bidrag är synliggörandet av dessa tretton som samtidiga, motstridiga och sammanflätade konstruktioner av vad undervisning är. Detta riktar fokus mot komplexiteten där den tradition förskollärare burit med sig formar deras nuvarande syn på undervisning. Genom att synliggöra sociala konstruktioner identifieras vilka konstruktioner som framträder som underliggande och påverkar handlingsmönster på ett omedvetet sätt. Det barn- och ungdomsvetenskapliga forskningsfältet har med denna studie även fått ett forskningsbidrag som pekar på behovet av att teoretiskt resonera kring undervisningsbegreppet för förskolan utan att hamna i hur undervisning rent praktiskt bör eller ska göras.