Tidig personcentrerad och strukturerad rehabilitering för patienter med höftfraktur på en ortogeriatrisk avdelning

Abstract

Bakgrund En höftfraktur sker plötsligt och leder ofta till begränsningar och beroende i personliga aktiviteter i det dagliga livet (P-ADL). Nedsatt P-ADL påverkar ofta patienters upplevelse av hälsa. Nedre påklädning och dusch är aktiviteter som oftast är svåra att klara efter att ha drabbats av höftfraktur. Korta vårdtider och allt färre vårdplatser bidrar till att patienter får ta ett större ansvar för sin träning i P-ADL. Rehabiliteringen på sjukhusen blir därav av mycket stor betydelse för hur oberoende patienten blir i sina dagliga aktiviteter. Syfte Syftet med studien är att utvärdera om en tidigstrukturerad och personcentrerad arbetsterapeutisk rehabilitering vid höftfrakturer, kan påverka oberoende samt upplevd säkerhet i P-ADL samt upplevelse av delaktighet vid målsättning och rehabilitering. Metod Studien är en klinisk kontrollerad studie som utfördes under tidsperioden september 2013 till mars 2014 på en interventionsavdelning och en kontrollavdelning på ett sjukhus. Totalt inkluderades 118 patienter, 58 patienter på kontrollavdelningen och 60 patienter på interventionsavdeningen. Det primära utfallet analyserades med Wilcoxons teckenrangetest. Resultat Resultaten i studien visar att denna intervention bidrar till att patienter som drabbas av höftfraktur har ett ökad oberoende i påklädning och dusch och känner sig säkrare vid påklädning jämfört med sedvanlig rehabilitering. Patienterna upplevde också att de kände sig mer delaktiga i beslut gällande sin behandling och ett eget ansvar för sin rehabilitering. Slutsats En tidig intensiv rehabilitering för patienter med höftfraktur visar en positiv effekt på oberoende i P-ADL samt upplevelsen av delaktiga i beslut gällande rehabiliteringen.