Patienters upplevelse av typ 2-diabetes i vardagslivet

Abstract

180 miljoner människor i världen beräknas ha typ 2-diabetes. I Sverige finns drygt 300 000 personer med diabetes varav 250 000 personer har typ 2-diabetes. Det gör diabetes till Sveriges 5:e största folksjukdom. Hälften av människorna med typ 2-diabetes i Sverige är över 65 år. Då diabetes kan vara symptomfri beräknar man att 1/3 av alla typ 2-diabetiker är oupptäckta. Typ 2-diabetes beror på nedsatt insulinkänslighet och nedsatt insulinsekretion och mottagligheten beror på både arv och miljö. Med vår moderna livsstil med ohälsosam mat och låg aktivitetsnivå ökar risken för att man utvecklar diabetes. Det bästa sättet att hålla en lämplig glukosnivå, som kan förhindra senkomplikationer, är genom livsstilsförändringar. De viktigaste förändringarna är att äta balanserad kost samt att motionera regelbundet. Neddragning av rökning och alkohol har också en positiv verkan vid diabetessjukdom. Syftet med vårt arbete var att undersöka vad typ 2-diabetes innebar för personer som har diabetes samt beskriva hur de uttryckte de livsstilsförändringar som kunde hjälpa till att förbättra deras dagliga liv. Kunskap om livsstilsförändringars påverkan vid diabetes fann vi genom att söka i databaserna PubMed och CINAHL. När vi läst igenom de artiklar vi ansåg vara av värde analyserade vi artiklarna induktivt och delade in texterna i underrubriker runt de gemensamma ord som framkommit. Att få diabetes upplevdes inte lätt och hur man sedan handskades med sin diabetes skiljde sig mycket från person till person. Vissa egenskaper som engagemang, självdisciplin, motivation och villighet hjälpte patienterna att kunna leva med- och sköta sin diabetes. Olika strategier för att kunna sköta sin diabetes utarbetades. Att genomföra livsstilsförändringar var svårt och många misslyckades. Kostförändringar prioriterades framför motionsförändringar. Det framgick av artiklarna att många av deltagarna tyckte informationen de fick från vården var för allmän och många uppgav att de önskade mer information. Råden som vården ger ska inte vara generella, informationen måste vara individuell. Trots att patienterna ibland hade tillräcklig kunskap så ändrar de ändå inte sina livsstilsvanor. Det tydde på att motivationsbrist är lika viktigt att motarbeta som kunskapsbrist.