”Det är ju inte synd om mig för att jag är ensamstående”- ensamstående mammors liv belysta ur ett salutogenetiskt perspektiv

Abstract

Syftet med denna studie är dels att ur ett salutogenetiskt perspektiv belysa ensamstående mammors livssituationer och de strategier som är av betydelse för att hantera vardagen. Dels att visa på vilka behov som verksamheter, riktade till ensamstående, kan svara mot hos de ensamstående mammorna.

Datainsamlingsmetoden är huvudsakligen kvalitativ med icke-standardiserade intervjuer, som har kombinerats med en standardiserad enkät. Totalt har 11 intervjuer genomförts, varav åtta med ensamstående mammor och tre med representanter för de riktade verksamheterna. Studien är till viss del styrd av ett teoretiskt perspektiv som har fått ange fokus och riktning. Därefter har analysen av materialet varit mer eller mindre induktiv, då det ur empirin har fångats teman och begrepp. De huvudskaliga temana är: begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet.

Resultatet från studien visar att det respondenterna har gemensamt, förutom att de upplever sin ekonomiska situation som stressande, är att de visar på en oerhörd styrka i vardagen och ett stort engagemang i att vilja göra sina röster hörda för att bidra till att förbättra situationen för ensamstående. Barnen framhålls som det mest värdefulla i de ensamstående mammornas liv. Det är barnen som ger dem kraft och det är barnen som gör det meningsfullt att kämpa vidare. Verksamheter riktade till ensamstående bidrar till att nya kontakter kan knytas och de nyfunna vännerna är av stor betydelse för de ensamstående mammorna, de blir som en familj. För en ensamstående mamma är det av vikt att det finns ett forum där man kan vara sig själv, där man kan prata om allt, där alla förstår och ingen dömer.