| dc.description.abstract | Syfte och problemområde: Syftet med studien var att undersöka vilka faktorer som har hjälpt par till att få en förbättrad relation samt att se om det finns könsskillnader i synen på dessa faktorer. Vi ville också se vad som var verkningsfullt i familjerådgivningens behandling.
Metod: Utgångspunkten var par som genom samtal i familjerådgivning upplevde sig ha fått en bättre relation. Intressebrev skickades ut genom två olika familjerådgivningsbyråer i Göteborgsområdet och par i bekantskapskretsen tillfrågades också om medverkan. Sammanlagt tio kvinnor och män intervjuades var för sig kring sin bakgrund, relationen, familjerådgivningen, vardagslivet, familj och nätverk. För analys av materialet användes meningskategorisering och indelning i teman: vardagsliv, relationen och individen.
Teorianknytning: Intervjupersonernas berättelser analyserades med hjälp av tre olika teorier, anknytningsteorin för individnivå, socialt stöd för gruppnivå och teorier kring det senmoderna samhället för samhällsnivå.
Huvudresultat: Alla intervjupersoner uppgav att de hade fått en bättre relation genom samtal i familjerådgivningen. Det som huvudsakligen hade hjälpt dem var de verktyg som de fått genom rådgivningen, att de blivit lyssnade på, fått kunskap om kommunikation och konfliktlösning samt att de fått större förståelse för sin egen och partnerns situation. Andra faktorer som paren uppgav hade hjälpt dem var den egna viljan att hålla ihop, känslorna för varandra, gemensamma upplevelser och förbättring i det egna psykiska måendet. Inga könsskillnader kunde utläsas bland de uppgivna faktorerna. I intervjupersonernas berättelser spelade kontexten ofta stor roll, föräldraskap, vardagen och tidsbrist hade påverkat relationen negativt. Genom de råd och stöd paren fått av familjerådgivningen kunde de hantera sin situation på ett bättre sätt. Med de verktyg som paren uppgav att de fått, kunde de ge stöd till varandra och förutsättningar för en bättre relation skapades. | en |
