”…Och så får mamman in barnet i sitt hjärta…” Om hållande som begrepp och arbetssätt i arbetet med spädbarnsfamiljer.

Abstract

Hållande är ett begrepp som används i utrednings- och behandlingsarbete med förälder-barn relationen. Vårt syfte har varit att försöka göra fenomenet/begreppet hållande konkret, samt att se på hur det omsätts i det praktiska arbetet. Våra frågeställningar har därför varit: Hur förstår personal, som arbetar med förälder-barn relationen, begreppet hållande? Hur omsätter de sin förståelse i praktiken? Hur stämmer deras förståelse överens med teori och tidigare forskning? Vi har intervjuat sju personer som arbetar på ett behandlingshem, som riktar sig till spädbarnsfamiljer där det finns svårigheter i föräldraskapet. Materialet har analyserats med hjälp av en fenomenologisk, kvalitativ metod. Informanterna beskrev hållande utifrån två olika nivåer. Den första nivån tar upp förälderns hållande gentemot barnet. Här lyftes barnets behov av att bli sedd, svarad på och samspelad med fram, samt barnets behov av att bli fysiskt hållen på ett sätt som motsvarar deras ålder och mognad. Den andra nivån utgörs av kontaktpersonens hållande gentemot föräldern. Genom att ge föräldern en erfarenhet av att bli hållen kan de föra detta vidare till sina egna barn. Det praktiska arbetet med hållandet sker under hela dagen där uppkomna vardagliga situationer utgör underlaget. Genom att stödja föräldern i sitt föräldraskap, genom ett pedagogiskt arbete och/eller genom att förstärka barnets signaler ska föräldern förhoppningsvis utveckla sin lyhördhet gentemot barnet. Vi har funnit att hållandet är ett väldigt vitt begrepp som betyder att barnet får den närhet, omsorg och skydd det behöver för sin utveckling. Det finns stora likheter mellan hållande egenskaper och det omsorgssystem som anknytningsteorin framhäver finns genetiskt hos föräldrar.