Syskon inom habiliteringen – hur syskon till barn med autism uppmärksammas.

Abstract

Barn som har autism kan få stöd och hjälp från barn- och ungdomshabiliteringen. Men hur arbetar man på dessa habiliteringar med syskonen till barnen med autism? Syftet med denna studie var att undersöka hur kuratorer på barn- och ungdomshabiliteringar i Västra Götalandsregionen beskriver att syskon till barn med autism uppmärksammas. Jag ville undersöka hur kuratorerna arbetade med syskonen, hur de bemötte syskonen samt hur de såg på syskonens situation i familjen. Material samlades in genom kvalitativa telefonintervjuer med 10 kuratorer. Resultaten av studien visade att habiliteringarna genom syskongrupper, och i mindre utsträckning individsamtal, uppmärksammade och arbetade med syskonen. Dessa båda arbetsmetoder gav syskonen stöd genom kommunikation. Kommunikation fördes då antingen mellan syskon och professionell eller mellan flera syskon med liknande erfarenheter. Kuratorerna var medvetna om syskonens situation inom familjesystemet samt att rollen som syskon till ett barn med autism kan innebära vissa svårigheter. Kuratorerna beskrev att syskonen ofta upplevde att de fick för lite av föräldrarnas uppmärksamhet, att de fann barnet med autisms beteende jobbigt samt att de inte ville bjuda hem vänner.