Ett öga blått - sjuksköterskans möte med den våldsutsatta kvinnan

Abstract

Mäns våld mot kvinnor i nära relationer är ett folkhälsoproblem och ett brott mot de mänskliga rättigheterna. I Sverige dör årligen över 15 kvinnor till följd av en mans våld. Mörkertalet på misshandlade kvinnor är stort. Många av de kvinnor som lever i en relation där de utsätts för våld, isoleras av sin partner. Hälso- och sjukvården kan därför komma att bli en av få kontakter med omvärlden som kvinnan har bredvid mannen. Den här uppsatsen fokuserar på den våldsutsatta kvinnans upplevelser av bemötandet i hälso- och sjukvården, samt vilka hinder det finns såväl för kvinnan som för sjuksköterskan att tala öppet om våld i nära relationer. En systematisk litteraturstudie genomfördes, där 12 artiklar granskades. Svaren resulterade sedan i ett PM och en modell tänkt att användas av sjuksköterskor som, i sitt arbete, kommer i kontakt med våldsutsatta kvinnor. Våldsutsatta kvinnor var inte nöjda med bemötandet de fick i hälso- och sjukvården. Sjuksköterskorna, å sin sida, kände sig obekväma att fråga om våld, eftersom de var oroliga att sådana frågor skulle förorätta kvinnan och för att de kände att de hade för lite kunskap om våldets dynamik och för knappa resurser för att kunna hjälpa kvinnan. Genom kunskap om våldets uppkomst, dynamik och konsekvenser ur ett genusperspektiv blir sjuksköterskan bättre förberedd att möta våldsutsatta kvinnor. Sjuksköterskan kan genom den kunskapen och genom att tillämpa Travelbees omvårdnadsteori skapa ett patientcentrerat möte, där patientens berättelse står i centrum. Utöver detta behöver sjuksköterskan verktyg i sitt arbete, vilka bör tillhandahållas av organisationen. Rutinmässig screening mot våld kan ses som ett sådant verktyg.