Osynlighet, otydlighet och osäkerhet. En fokusgruppsstudie om personliga assistenters yrkesroll

Abstract

Syfte: Syftet med studien var att undersöka och beskriva assistenternas självupplevelser gällande gränsdragningsproblem mellan privat och professionellt och hur de upplevt sin arbetssituation. Syftet var vidare att kunna identifiera de problem och dilemman som kan tänkas uppstå i relationen mellan brukare och assistent samt hur dessa hanteras.

Metod: Den kvalitativa forskningsstudien omfattar två fokusgruppsintervjuer där fyra personliga assistenter medverkat vid varje tillfälle. Gruppdiskussionerna har genomförts i Göteborg och Falkenberg. Begreppen coping och socialt stöd utgör studiens teoretiska referensram.

Sammanfattande resultat: Studien visar att personliga assistenter är en rotlös grupp som, i brist på arbetsledning, ofta är helt utelämnade till att skapa sin egen yrkesroll. Vad som ytterligare förstärker svårigheten i yrket är att yrkesrollen inte är den samma när assistenten byter tjänstgöringsställe till en annan brukare, utan är knuten till en specifik brukare. Detta innebär att assistenten måste skapa en ny yrkesroll varje gång han eller hon byter brukare. Yrket personlig assistent kännetecknas av tre utmärkande drag, osynlighet, otydlighet och osäkerhet, varav det mest övergripande problemet materialet visade att yrket innehöll var osäkerhet. Vilka ämnen de personliga assistenterna än valde att ta upp till diskussion så var det i skuggan av osäkerheten. Denna upplevdes ofta stressfylld, det handlade om vad de skulle göra, hur de skulle göra och när de skulle göra något. Resultatet och analysen behandlar övergripande denna osäkerhet, indelat i fem olika kategorier, professionellt förhållningssätt, arbetsledning, ensamhet, anhöriga samt sexualitet/våld/alkohol. Samtliga assistenter betonar vikten av ett professionellt förhållningssätt. Personliga egenskaper är viktiga, men de behöver kompletteras med utbildning och handledning. Den otydliga yrkesrollen och den svaga arbetsledningen resulterade i att assistenterna inte kunde använda sig av erfarenheter när de kom i nya assistentsituationer utan fick använda sig av copingstrategier och socialt stöd för att hantera sin situation. Samtliga assistenter påtalade att avsaknaden av arbetskamrater resulterar i att yrket har svårt att bli något annat än ett genomgångsyrke. Resultatet visar också att assistenterna upplevde att omgivningen inte såg deras arbete som något ”riktigt yrke”. Detta för att de dels kunde vara passiva långa perioder men också för att de ofta fick delta i roliga aktiviteter tillsammans med brukaren. De upplevde att yrket inte riktigt tas på allvar. Det framkom också att flera av assistenterna upplevde ett stort dilemma gällande sexualitet och pornografi, de tyckte att det var svårt att hantera och svårt att söka stöd för.