| dc.description.abstract | Försökt analysera och synliggöra vikten av sociala relationer mellan människor samt relatera det till bostadssegregations problematik. Genom att välja Elias och Scotsons teoretiska ram har jag kommit fram till att klass, ras och etnicitet inte behöver spela den avgörande rollen för segregationens uppkomst och reproducering. Detta innebär inte att dessa faktorers betydelse som dominerar forskningen kan förnekas eller förminskas. Att betrakta problematiken från en annan synvinkel har bara bekräftat för mig att denna verklighet som rör frågor kring segregation i boendet är både invecklad och mångfacetterad. Mitt beslut att välja endast en teoretisk synpunkt hade för syfte att uttömma förståelse av detta perspektiv och därmed kasta ett annat ljus på problematiken. Det verkar som att Elias och Scotsons modell kan tillämpas även nu i början av det nya årtusendet. Deras universalistiska anspråk kan dessutom översättas inte bara till Norra Biskopsgården utan även till storstadsproblematiken i övrigt, vilket i det här fallet avser de svenska förhållandena.
Boendesegregation har visat sig vara ett komplext fenomen vilket jag också upptäckt när jag försökte besvara mina följande frågeställningar: Varför uppfattas Norra Biskopsgården som ett segregerat område med dåligt rykte? Vad har människor för erfarenheter av att bo här och hur uppfattar de denna stadsdel? Vilka sociala relationer finns i området? Hur har boendesegregation i Norra Biskopsgården förändrats över tid?
En stor utflyttning av de mest ekonomiskt och socialt resursstarka familjerna har orsakat en negativ spiral och bidragit till instabilitet i Norra Biskopsgården. Betraktat inom ett tidsperspektiv från början av 1990-talet fram till idag har situationen inte förändrats så mycket. Befolkningssammansättningen skiljer sig på det sättet att nu bor flera etniska grupper i området jämfört med tidigare men segregationsproblematiken är fortfarande aktuell. Detta bekräftas även av de boende eftersom de flesta tycker att området har blivit mer segregerat. Det empiriska materialet visar att det saknas en känsla av gemenskap bland de boende i Norra Biskopsgården. Trots att alla områdets invånare delar gemensamma sociala villkor, finns det ändå den interna splittringen både mellan och inom olika grupper. Många som strävar efter att distansera sig från de som man inte tycker ha så mycket gemensamt fragmenterar invånarna ytterligare. Studiet visar att de olika etniska grupperna håller sig mest för sig själva. Denna brist på sammanhållning och avsaknad av gemensamma normer leder till en fördjupad stigmatisering och underordnad position som en konsekvens av den interna splittringen. Även massmediernas sätt att presentera området har en viktig roll hur området uppfattas i allmänheten. När det gäller de människorna som bor i Norra Biskopsgården, har de en annan syn på området och de flesta intervjuade uppger att de trivs. Det är snarare så att bilden av de boende och deras uppfattning av området skiljer sig från det dåliga ryktet, som vissa av de nämner. Därför är det viktigt, tycker jag, att man sprider positiva bilder och information om området för att kunna skapa en bättre vision.
Jag är medveten om min studies begränsningar, dels beträffande valet av teori, dels beträffande mitt eget empiriska material. Min förhoppning är dock att studien kan bidra till en bättre förståelse och vara en del i en ökad diskussion kring boendesegregationen. Enligt min mening skulle det vara lockande att undersöka hur man kan bygga upp starkare sociala nätverk. De multietniska nätverken som redan finns bland ungdomarna inger hopp inför framtiden om man fokuserar på vikten av de sociala relationerna. Men för att lyckas krävs det en ny inställning till området så att de nya generationerna fortsätter bo kvar i Norra Biskopsgården och därmed bana väg till områdets stabilitet. Kan det vara så att nyckeln till segregationen som är så svår att bryta ligger där? Det krävs fördjupade studier för att kunna få svar på dessa frågor. | en |
