”Jag söker inte hjälp, mina kompisar slåss för mig”. En kvantitativ studie om ungdomars erfarenheter av våld med kommentarer från tre professionella som möter unga brottsoffer.

Abstract

Studiens syfte är att utifrån både ett könsperspektiv och ett etnicitetsperspektiv se på hur ung-domars erfarenheter av våld ser ut. Finns det några likheter eller skillnader mellan svenska ungdomar/invandrarungdomar och mellan killar/tjejer?

Mina frågeställningar är: • Har killar och tjejer olika erfarenheter av våld? • Har invandrarungdomar och svenska ungdomar olika erfarenheter av våld? • Söker ungdomar hjälp för det våld de upplevt och i så fall, var? Hur upplever ungdo-marna att de bemöts? • Vilken uppfattning har de professionella om ungdomars erfarenheter av våld?

För att få svar på dessa frågor har jag genomfört en enkätstudie på fyra gymnasieskolor i och runt Göteborg med både praktiska och teoretiska inriktningar. 162 ungdomar har svarat på enkäten. Tre kvalitativa intervjuer har också genomförts med professionella från olika yrkes-kategorier som möter ungdomar som är brottsoffer och/eller förövare. Enkätresultaten och intervjuerna har sedan flätats samman i resultat- och analysdelen för att synliggöra om ung-domarnas erfarenheter och de professionellas stämmer överens.

Resultatet i undersökningen visar att 85 % av ungdomarna har erfarenhet av våld, antingen som vittne, brottsoffer eller som förövare, eller en kombination av dem. Hela 49 % av ung-domarna har erfarenheter av att vara utsatta för våld. Var 6:e tjej i undersökningen blir miss-handlad fysiskt hemma. Den psykiska misshandeln är ännu vanligare, var 5:e tjej blir miss-handlad psykiskt av någon närstående. Tjejerna i studien har fler fysiska och psykiska symp-tom än vad killarna har och sämst av alla mår de tjejer som utsatts för våld-täkt/våldtäktsförsök. Av ungdomarna med invandrarbakgrund har drygt 15 % undvikit att ta med sig kompisar hem på grund av förälders missbruk och/eller psykiska sjukdom. Vad gäller våld på fritiden är det vanligast bland killarna att de drabbats av mobbning, rån eller att de blivit misshandlade av någon okänd. Trots att det har framkommit att ungdomarna har utsatts för mycket våld tror jag ändå att det finns ett mörkertal i denna undersökning och att den fak-tiska siffran är än högre.

Endast 22 % av ungdomarna har svarat att de sökt hjälp. Vänner har varit till mycket bra hjälp för 70 % av dem och det kan ju låta bra om det inte vore för att flera av killarna uppger att deras vänner har hjälpt dem genom att slåss. Ungdomarna har även fått skatta om de har fått hjälp av professionella. Endast 4,5 % av ungdomarna ansåg att socialtjänsten hade bidragit med mycket bra hjälp. Detta är oroväckande med tanke på att det är socialtjänsten som har det yttersta ansvaret för att brottsoffer får den hjälp och det stöd de behöver, oavsett vilket brott som personen drabbats av.