| dc.description.abstract | Uppsatsen utgår från ett litteratursociologiskt perspektiv, där speglingsteorin är en viktig del. Speglingsteorin innebär att man betraktar litteraturen som en spegling av samhället. Klassiska verk används till exempel som sociohistoriska källor till andra samhällen och epoker. Utgångspunkten för den här studien är att det inte enbart är de klassiska verken som utgör en sådan källa, utan att även dagens populärlitteratur kan ses som en länk till hur människor och samhälle fungerar. Den hypotes som driver uppsatsen är att litteraturen fyller en funktion för läsarna, nämligen att den tjänar som stöd och hjälp i människors liv. För att undersöka detta utgår studien från Margaret Archers teori om den inre konversationen, och Anthony Giddens teori om modernitet och självidentitet.
Archers teori utgår från att vi alla för en aktiv inre konversation med oss själva, som är avgörande för vilken typ av reflexivitet vi utvecklar. För att lyckas i reflexiviteten behövs ett tydligt urskiljande av livsprojekt, och också en aktiv prioritering av vilken aspekt av livet man vill fokusera på: det fysiska välbefinnandet, den performativa kompetensen eller det sociala självvärdet. Utifrån detta utvecklar vi olika former av reflexivitet: kommunikativ, autonom, eller meta. Om reflexiviteten av någon anledning störs allvarligt benämner Archer den som bruten.
Giddens teori om senmoderniteten visar på att den tid vi lever i inte bör benämnas postmodernitet, utan är en fortsättning på den epok vi kallar modernitet, som bottnar i industrialismen och upplysningen. Senmoderniteten kännetecknas av åtskiljande av tid och rum, urbäddningsmekanismer (som bland annat innebär konfiskering av erfarenheter till förmån för expertsystem), samt en ökad institutionell reflexivitet, vilket innebär att individen idag reflexivt måste ta ställning till många fler aspekter av livet, såsom vilken kunskap man ska välja att lita på, vilken livsstil man ha, och hur man ska betrakta de nya typerna av risker som vi måste leva med.
Frågeställningarna som ligger till grund för analysen är:
● Hur yttrar sig reflexiviteten och den inre konversationen i litteraturen?
● Vilka element i litteraturen ger upphov till frågor som kan sättas samman med ett reflexivt sökande?
Analysmaterialet består av sex pocketromaner, valda från topplistan för Svensk Bokhandel. Romanerna har lästs två gånger, en gång för att möta dem som ”vanlig” läsare och en gång för att titta på dem analytiskt.
Den inre konversationen och senmoderniteten i litteraturen
Analysen av romanerna visar att alla typer av reflexivitet och inre konversation som Margaret Archer urskiljer finns representerade i litteraturen. Den inre konversationen ligger både på explicit och implicit nivå, det vill säga den är både utskriven och ligger underförstådd. Den inre konversationen och reflexiviteten i litteraturen sysslar till dels med ämnen som kan sägas ligga på en allmänmänsklig nivå, såsom familjen, kärleken och döden, dels med ämnen som är mer direkt kopplade till den senmoderna epoken, som frågor kring livsstilsval, social yttre påverkan på de egna förutsättningarna, och diskussion kring hur man på bästa sätt ska få ihop olika sfärer i livet. I vissa av böckerna är reflexiviteten ett tema i sig, som i deckarnas gåtlösning.
Slutsatsen är att populärlitteraturen tjänar som stöd i den egna inre konversationen, eftersom det går att spåra dels tydlig reflexivitet i litteraturen, dels behandling av ämnen som är aktuella i den senmoderna epoken, som är den tid vi lever i idag. Därmed inte sagt att litteraturen alltid innebär någon form av hjälp till befrielse. Reflexiviteten som skildras och som appellerar till läsaren kan verka både transcendativt och reproduktivt.
Det är inte med nödvändighet sagt att vi måste se ett tydligt igenkännande, utan ibland kan det appellerande elementet i boken handla om förmedlande av kunskap. Jag menar, till skillnad från Giddens, som anser att detta förmedlande innebär verklighetsdistansering, att litteraturen innebär ett ”tryggt” sätt att skaffa sig kunskap kring sådana ämnen som är reflexivt svårbehandlade. Den inre konversationen i litteraturen och det faktum att människor väljer att läsa böcker som sysslar med ämnen aktuella i senmoderniteten, stödjer detta antagande. | en |
