| dc.description.abstract | I skolan påträffas ofta åsikten att eleverna glömmer mycket av det som de lärt sig, och speciellt mycket
under sommarlov och andra undervisningsfria perioder. Syftet med denna undersökning var att få en precisare
bild av hur elevernas kunnande förändras. Genom att skilja mellan faktakunskap och förståelse undersöktes
hur olika elevers kunnande förändrades över ett sommarlov. För att förklara de uppmätta sambanden
användes konstruktivistisk teori om lärande, med ackommodation och assimilation som de huvudsakliga
lärprocesserna.
Ett test inom området krafter och rörelse konstruerades, bestående av frågor dels inriktade på faktakunskaper,
dels på förståelse. En grupp på sammanlagt 69 gymnasieelever på NV-programmet (efter bortfall) fick
sedan genomföra testet både vid vårterminens slut och efter sommarlovet. På så sätt kunde förändringen i
kunnande hos varje elev mätas. Resultaten från samtliga elever i undersökningen analyserades med statistiska
metoder.
Vi fann att eleverna i medeltal presterar ett bättre resultat efter sommaren än före, men enbart på förståelsefrågorna.
Detta är ett argument för att låta kurser som förväntas ge stora förändringar i elevernas grad av
förståelse spänna över längre tid, för att eleverna skall bli mer mottagliga för nya moment. Examination av
förståelseintensiva kurser kan också med fördel genomföras sent, om man vill mäta vad eleverna verkligen
kan efter kursen.
Undersökningen visade dessutom att de elever som har störst sannolikhet att förbättra sina resultat på faktarespektive
förståelsefrågor, och minst sannolikhet att försämra desamma, är de som redan är har goda faktakunskaper
respektive god förståelse. Undersökningen visade också på ett samband mellan elevernas faktakunskaper
och sannolikheten att förbättra resultatet på förståelseinriktade frågor, medan det omvända sambandet
är svagt. Detta kan ses som ett argument för att inte förringa betydelsen av faktakunskaper. | swe |
